 |
BearySpecial's TIGBlog
Scandal in Africa
available in: (original) | | | | | | | | |
|
Scandal in Africa
By Joshua Hammer
With his ruthless seizure of power in the June 27 runoff election in Zimbabwe, following a well-organized campaign to intimidate and murder members of the opposition, Robert Mugabe joined Myanmar's military junta at the top of the list of the world's most despised dictators. Both the Burmese generals and Mugabe's inner circle have enriched themselves while reducing their people to near starvation. They have jailed, tortured, and killed supporters of democracy, and shrugged off years of international condemnation. Moreover, unlike Myanmar's secretive regime, Mugabe and the cabal that supports him have seemed to enjoy flaunting their contempt for democracy and their easy embrace of violence.
That cabal is led by hard-line members of the Zimbabwean military and a handful of cabinet officials who served alongside Mugabe in the independence war of the 1970s. They include the commander in chief of Zimbabwe's armed forces, General Constantine Chiwenga, and Emerson Mnangagwa, an heir apparent to Mugabe who, as minister of national security in 1983, allegedly oversaw the massacre of thousands of political opponents in Matabeleland. "He is a man with the capacity to be more vicious than Mugabe," I was told by University of Zimbabwe political analyst John Makumbe.
Mnangagwa was one of the principal orchestrators of the campaign of violence and intimidation against the opposition launched in April—known as CIBD, or Coercion, Intimidation, Beating, and Displacement. (According to recent reports, over a hundred opposition supporters have been killed and more than 200,000 displaced.) And Mugabe, after initially conceding defeat in private and considering resignation or negotiation, quickly embraced the hard-liners' position. "We are not going to give up our country because of a mere X," Mugabe declared in the midst of his bloody campaign last month, rejecting any pretense of a legitimate election. "How can a ballpoint pen fight with a gun?"
--------------------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------------------
The dictator's spokesman, George Charamba, told the press that Western governments who criticized Zimbabwe's election could "go hang a thousand times. They have no basis, they have no claim on Zimbabwe politics at all." That kind of thumb-in-the-eye defiance has intensified the world's sense of impotence and prompted a hard look at the question: Is there anything that can be done now to get rid of Robert Mugabe?
The days following Mugabe's ghastly recoronation ceremony saw the first test of international resolve. Leaders from Gordon Brown of Great Britain to Kenya's new prime minister Raila Odinga assailed the state-sponsored violence that forced Morgan Tsvangirai to take refuge in the Dutch embassy and withdraw from the race, leaving Mugabe the sole candidate. "What is happening in Zimbabwe is a shame and an embarrassment to Africa in the eyes of the international community and should be denounced," Odinga said, in perhaps the strongest words of condemnation ever uttered against Mugabe by a fellow African leader.[*]
Former South African president Nelson Mandela broke with Thabo Mbeki's long and shameful silence on the issue to condemn, during a major public appearance in London, Zimbabwe's "failure of leadership." George W. Bush tightened a travel ban that already targets 250 people and companies associated with Mugabe's illegitimate regime, and forbids Americans to do business with them. Canada ordered new travel restrictions on senior Zimbabwean officials and their families and barred Zimbabwean-registered aircraft from Canadian air space. In addition, the US and Great Britain pressed the UN Security Council to freeze Mugabe's assets along with those of eleven senior Mugabe officials, ban them from traveling outside the country, and impose an international arms embargo. But the US resolution calling for sanctions was vetoed by Russia and China on July 12.
It's hard to imagine, however, that any of these initiatives would make much difference. Targeted sanctions have been in effect against the Mugabe gang for nearly a decade—when the dictator launched his violent land grab against white-owned farms and sent the economy into free fall—and, at best, they've proven a minor inconvenience. (Most existing travel bans don't include the families of Mugabe's inner circle; as a result, some of the most ruthless suppressors of democracy send their sons and daughters to elite schools in the United States and Europe.) While it's true that a Security Council–ordered asset freeze and travel ban would have hurt them more, the recent dual veto showed that getting the UN to speak in one voice against dictatorships, no matter how heinous, has almost always been nearly impossible.
As in the case of Myanmar, China had a key part as Zimbabwe's protector against the US effort to pass a Security Council resolution punishing the dictatorship. Russia led the veto of sanctions, claiming that Mugabe's election thuggery was an internal matter beyond the scope of the United Nations. But China, the biggest investor in Zimbabwe, with huge stakes in its mines and lucrative deals to provide weapons and ammunition to its military, happily followed Russia's lead. Meanwhile, South Africa under President Mbeki has provided Mugabe's regime with diplomatic cover, as well as fuel, power, and international bank accounts for his inner circle—and that shows no signs of changing now.
--------------------------------------------------------------------------------
The difficulty of getting the world to act together became particularly clear at the African Union Summit in Sharm el-Sheik on June 30, the day after Mugabe's swearing-in ceremony. South Africa's Anglican Archbishop Desmond Tutu and other world figures had called on African leaders to refuse to recognize Mugabe when he showed up at the meeting. But there was no such repudiation, only a tepid collective call for "dialogue" between Tsvangirai and Mugabe and for the formation of a national unity government—as if both men had a legitimate claim to victory. Ignoring the systematic murders, beatings, and displacements of thousands of supporters of Tsvangirai's Movement for Democratic Change, an AU observer statement said only that "the vote fell short of the African Union's standards of democratic elections."
Again, Mugabe's chief protector, South African President Mbeki, hid his support for the dictator behind another call for African solutions, rejecting a European Union position that it would accept only a Zimbabwean government led by Tsvangirai. "The result that comes out of that process of dialogue must be a result that is agreed by the Zimbabweans," Mbeki said on the radio, ignoring the fact that a majority of Zimbabweans had already voted to remove Mugabe—only to be brutalized by a regime that had no intention of giving up power.
Not everybody views the AU conference as a bleak development. The willingness of several African leaders in Sharm el-Sheikh and elsewhere on the continent to condemn Mugabe marked a sharp break from the past, insists David Coltart, a Zimbabwean opposition leader and one of two white members of Parliament. "Even ten years ago what Mugabe has done would be a non-event," Coltart said. "Now a significant and increasing number of African leaders are embarrassed, even angry, about his behavior." Such waning in his support is unlikely to affect Mugabe or his inner circle immediately (even Mandela's criticism was brushed off last week as having been manipulated by the West). But it could, Coltart argued, eventually have a significant effect. "Mugabe has been able to keep his supporters going because of their belief that Africa is on their side and they will ultimately prevail," he told me. "The moment they realize that that is no longer the case Mugabe [or his cabal] will weaken dramatically."
But what hope is there for serious change in the short term? The chances of a Kenya-style sharing of power by Mugabe's ruling clique and the Movement for Democratic Change seem slim. Mugabe and the Joint Operations Command—the military hard-liners that surround him—see little reason to negotiate, believing, probably correctly, that there is little the world can do to stop him. There are some dissenters within the upper echelons of the ruling party: Vice President Joyce Mujuru, for example, a former independence fighter known by the nom de guerre Comrade Spillblood, reportedly expressed misgivings in cabinet meetings about the campaign of violence, as did some lower-ranking generals and colonels. Predictably, the hard-liners won out.
Archbishop Desmond Tutu last week raised the possibility of military intervention to unseat Mugabe, calling for a deployment of UN peacekeepers or AU forces. But barring a Rwanda- or Darfur-style catastrophe on the ground, that clearly won't happen. With inflation running at one thousand percent per day, and mass starvation and state-sponsored violence occurring across the country, Zimbabwe could at some point implode, and the world's powerful nations will have to reconsider what can be done. But Zimbabwe will probably fade from the headlines as world attention shifts to the next crisis. The atrocities of the last two months will be transformed into the quiet terror that Mugabe's citizens have come to expect from their government.
—July 17, 2008
Scandale en Afrique
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
Le scandale en Afrique
par Joshua Hammer
avec sa saisie impitoyable de puissance dans l'élection d'écoulement du 27 juin au Zimbabwe, suivant une campagne bien-organisée pour intimider et assassiner des membres de l'opposition, Robert Mugabe a joint la junte militaire de Myanmar au dessus de la liste des dictateurs les plus dédaignés du monde. Les les deux généraux birmans et cercle intérieur de Mugabe se sont enrichis tout en ramenant leurs personnes à la famine proche. Ils les défenseurs ont emprisonné, torturents, et tués de la démocratie, et écarté des années de condamnation internationale. D'ailleurs, à la différence du régime réservé de Myanmar, Mugabe et la cabale qui le soutient ont semblé avoir plaisir à afficher leur mépris pour la démocratie et leur facile embrassent de la violence.
Cette cabale est menée par la dur-ligne membres du militaire zimbabwéen et une poignée des fonctionnaires de coffret qui ont servi à côté de Mugabe dans la guerre de l'indépendance des années 70. Ils incluent le commandant dans le chef des forces armées du Zimbabwe, le Général Constantine Chiwenga, et Emerson Mnangagwa, un héritier évident à Mugabe qui, comme ministre de sécurité nationale en 1983, a surveillé prétendument le massacre des milliers d'adversaires politiques dans Matabeleland. « Il est un homme de la capacité d'être plus méchant qu'University d'analyste politique John Makumbe a dit Mugabe, » je du Zimbabwe.
Mnangagwa était l'un des principaux orchestrateurs de la campagne de la violence et l'intimidation contre l'opposition lancée dans Avril-connu comme CIBD, ou coercition, intimidation, battement, et déplacement. (Selon des rapports récents, au-dessus d'des défenseurs cent oppositions ont été tués et plus de 200.000 déplacés.) et Mugabe, après défaite au commencement de concession dans la démission ou la négociation privée et considérante, a rapidement embrassé la position des intransigeants. « Nous n'allons pas abandonner notre pays en raison d'un seul X, » Mugabe avoué au milieu de sa campagne sanglante le mois dernier, ne rejetant aucun pretense d'une élection légitime. « Comment un stylo bille peut-il combattre avec un pistolet ? »
--------------------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------------------
Le porte-parole du dictateur, George Charamba, a dit à la pression que les gouvernements occidentaux qui ont critiqué l'élection du Zimbabwe pourraient « aller coup mille fois. Ils n'ont aucune base, ils n'ont aucune réclamation sur la politique du Zimbabwe du tout. « Que le genre de défit de pouce-dans-le-oeil a intensifié le sens du monde de l'impuissance et a incité un regard dur à la question : Y a-t-il quelque chose qui peut être fait maintenant pour se débarasser de Robert Mugabe ?
La cérémonie horrible du recoronation suivant de Mugabe de jours a vu le premier essai de la résolution internationale. Les chefs de Gordon Brown de la Grande-Bretagne au nouveau premier ministre Raila Odinga du Kenya ont envahi la violence état-commanditée qui Morgan obligatoire Tsvangirai pour prendre le refuge dans l'ambassade hollandaise et à se retirer de la course, laissant à Mugabe le candidat unique. « Ce qui se produit au Zimbabwe est une honte et un embarras en Afrique aux yeux de la communauté internationale et devrait être dénoncée, » Odinga dit, dans peut-être les mots les plus forts de la condamnation jamais poussés contre Mugabe par un chef d'Africain de camarade. [*]
l'ancien Président sud-africain Nelson Mandela s'est cassé avec Thabo le long et honteux silence de Mbeki sur la question pour condamner, pendant un aspect public important échec à Londres, Zimbabwe « de la conduite. » George W. Bush a serré une interdiction de voyage qui vise déjà 250 personnes et compagnies liées au régime illégitime de Mugabe, et interdit des Américains de faire des affaires avec eux. Le Canada a commandé de nouvelles restrictions de voyage aux fonctionnaires zimbabwéens aînés et à leurs familles et a empêché l'avion Zimbabwean-enregistré de l'espace aérien canadien. En outre, les USA et la Grande-Bretagne ont serré le Conseil de sécurité de l'ONU geler les capitaux de Mugabe avec ceux d'onze fonctionnaires aînés de Mugabe, les interdire du déplacement en dehors du pays, et imposer un embargo international de bras. Mais la résolution des USA réclamant des sanctions a été mise un veto par la Russie et la Chine le 12 juillet.
Il est difficile d'imaginer, cependant, que quelconque d'entre ces initiatives feraient beaucoup de différence. Les sanctions visées ont été en effet contre la troupe de Mugabe pour presque décennie-quand le dictateur a lancé son encavateur violent de terre contre les fermes blanc-possédées et a envoyé l'économie dans libre tomber-et, au mieux, elles ont prouvé un dérangement mineur. (La plupart des interdictions existantes de voyage n'incluent pas les familles du cercle intérieur de Mugabe ; en conséquence, certains des étouffeurs les plus impitoyables de la démocratie envoient leurs fils et les filles aux écoles d'élite les Etats-Unis et en Europe.) tandis qu'il est vrai qu'une sécurité Conseil-ait commandé le gel de capitaux et interdiction de voyage les aurait blessés davantage, le duel récent mettent un veto prouvé qu'obtenir l'ONU pour parler dans une voix contre des dictatures, n'importe comment honteux, a presque toujours été presque impossible.
Comme dans le cas de Myanmar, la Chine a eu une partie principale comme protecteur du Zimbabwe contre l'effort des USA de passer à un Conseil de sécurité la résolution punissant la dictature. La Russie a mené le mettre un veto des sanctions, réclamant que le vol à main armée de l'élection de Mugabe était une question interne au delà de la portée des Nations Unies. Mais la Chine, le plus grand investisseur au Zimbabwe, avec les enjeux énormes dans ses mines et affaires lucratives pour fournir des armes et des munitions à ses militaires, le fil de la Russie heureusement suivie. En attendant, l'Afrique du Sud sous le Président Mbeki a fourni au régime de Mugabe la couverture diplomatique, aussi bien que le carburant, puissance, et la banque internationale explique son intérieur cercle-et ce des expositions aucuns signes de changer maintenant.
--------------------------------------------------------------------------------
La difficulté d'obtenir le monde d'agir ensemble est devenue particulièrement claire au sommet africain des syndicats dans l'EL-Cheik de Sharm le 30 juin, le jour après Mugabe jurer-dans la cérémonie. L'archevêque Anglican Desmond Tutu de l'Afrique du Sud et d'autres chiffres du monde avaient invité les chefs africains à refuser d'identifier Mugabe quand il a révélé lors de la réunion. Mais il n'y avait aucun un tel reniement, seulement un appel collectif tiède pour le « dialogue » entre Tsvangirai et Mugabe et pour la formation d'une unité nationale gouvernement-comme si les deux hommes avaient une réclamation légitime à la victoire. Ignorant les meurtres, les battements, et les déplacements systématiques des milliers de défenseurs du mouvement de Tsvangirai pour le changement démocratique, un rapport d'observateur d'AU a indiqué seulement que « la voix a fait défaut aux normes des syndicats africains des élections démocratiques. »
Encore, le protecteur en chef de Mugabe, le Président sud-africain Mbeki, a caché son soutien du dictateur derrière un autre appel pour les solutions africaines, rejetant une position européenne des syndicats qu'il accepterait seulement un gouvernement zimbabwéen mené par Tsvangirai. « Le résultat qui sort que le processus du dialogue doit être un résultat qui est convenu par les Zimbabwéens, » Mbeki a indiqué sur la radio, ignorant le fait qu'une majorité de Zimbabwéens avait déjà voté pour enlever Mugabe-only à brutalizer par un régime qui n'a eu aucune intention d'abandonner la puissance.
Pas tout le monde regarde la conférence d'AU comme développement morne. La volonté de plusieurs chefs africains dans le Sharm el-Sheikh et ailleurs sur le continent de condamner Mugabe a marqué une coupure pointue du passé, exige David Coltart, un chef d'opposition zimbabwéen et un de deux parlementaires blancs. « Même il y a dix ans quel Mugabe a fait soyez un non-événement, » Coltart dit. « Maintenant un nombre significatif et croissant de chefs africains sont embarrassés, même fâché, au sujet de son comportement. » Un tel affaiblissement dans son appui est peu susceptible d'affecter Mugabe ou son cercle intérieur immédiatement (même la critique de Mandela a été balayée outre de la semaine dernière comme après avoir été manoeuvré par l'ouest). Mais il pourrait, Coltart discuté, pour avoir par la suite un effet significatif. « Mugabe a pu maintenir ses défenseurs en raison de leur croyance que l'Afrique est de leur côté et ils régneront finalement, » il m'a dit. « Le moment ils se rendent compte que c'est plus le cas Mugabe [ou sa cabale] ne s'affaiblira nettement. »
Mais quel espoir y a-t-il pour le changement sérieux à court terme ? Les chances d'un partage de Kenya-modèle de la puissance par la clique régnante et le mouvement de Mugabe pour le changement démocratique semblent minces. Mugabe et la Commande-le commune d'opérations les intransigeants que militaires qui entourent lui-voient peu de raison de négocier, croyant, probablement correctement, qu'il y a peu le monde peuvent faire pour l'arrêter. Il y a quelques dissidents dans les échelons supérieurs de la partie régnante : Vice-président Joyce Mujuru, par exemple, un ancien combattant de l'indépendance connu par le nom de guerre Comrade Spillblood, craintes censément exprimées lors des réunions de coffret au sujet de la campagne de la violence, de même que quelques généraux et colonels de bas-rang. Prévisible, les intransigeants gagnés dehors.
L'archevêque Desmond Tutu la semaine dernière a soulevé la possibilité d'intervention militaire pour déplacer Mugabe, réclamant un déploiement des soldats de la paix de l'ONU ou des forces d'AU. Mais barrant une catastrophe du Rwanda ou du Darfur-modèle sur la terre, cela clairement ne se produira pas. Avec l'inflation fonctionnant à mille pour cent par jour, et la famine de masse et la violence état-commanditée se produisant à travers le pays, le Zimbabwe pourrait à un certain point imploser, et les nations puissantes du monde devront reconsidérer ce qui peut être fait. Mais la volonté du Zimbabwe s'effacent probablement des titres pendant que l'attention du monde décale à la prochaine crise. Les atrocités des deux derniers mois seront transformées en terreur tranquille que les citoyens de Mugabe sont enus ven à s'attendre de leur gouvernement.
- 17 juillet 2008
Escándalo en África
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
El escándalo en África
de Joshua Hammer
con su asimiento despiadado de la energía en la elección de la salida del 27 de junio en Zimbabwe, siguiendo una campaña bien-organizada para intimidar y para asesinar a miembros de la oposición, Roberto Mugabe ensambló a junta militar de Myanmar en la tapa de la lista de los dictadores desdeñados del mundo. Los generales birmanos y el círculo interno de Mugabe se han enriquecido mientras que reducen a su gente al hambre cercana. Han encarcelado, torturados, y matados los partidarios de la democracia, y encogido de años de la condenación internacional. Por otra parte, desemejante del régimen reservado de Myanmar, Mugabe y el cabal que lo apoyan se han parecido gozar el hacer alarde de de su desprecio para la democracia y su fácil abrazan de violencia.
Ese cabal es conducida por la duro-línea miembros del Zimbabwean militar y puñado de los funcionarios del gabinete que sirvieron junto a Mugabe en la guerra de la independencia de los años 70. Incluyen a comandante en el jefe de las fuerzas armadas de Zimbabwe, general Constantina Chiwenga, y Emerson Mnangagwa, heredero evidente a Mugabe que, como ministro de la seguridad nacional en 1983, alegado supervisó la masacre de millares de opositores políticos en Matabeleland. “Él es un hombre con la capacidad de ser más vicioso que Mugabe,” yo fue dicho por University del analista político Juan Makumbe de Zimbabwe.
Mnangagwa era uno de los orchestrators principales de la campaña de la violencia e intimidación contra la oposición lanzada en Abril-sabido como CIBD, o coerción, intimidación, golpeo, y dislocación. (Según informes recientes, sobre los partidarios de cientos oposiciones se han matado y más de 200.000 desplazados.) y Mugabe, después de la derrota inicialmente de concesión en la dimisión o la negociación privada y de consideración, abrazó rápidamente la posición de los intransigentes. “No vamos a dar para arriba nuestro país debido a un X mero,” Mugabe declarado en el medio de su campaña sangrienta el mes pasado, rechazando ningún pretense de una elección legítima. ¿“Cómo puede un bolígrafo luchar con un arma? ”
--------------------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------------------
El portavoz del dictador, George Charamba, dijo a prensa que los gobiernos occidentales que criticaron la elección de Zimbabwe podrían “ir caída mil veces. No tienen ninguna base, ellos no tienen ninguna demanda en la política de Zimbabwe en todos. “Que la clase de desafío del pulgar-en--ojo ha intensificado el sentido del mundo de la impotencia y ha incitado una mirada dura en la pregunta: ¿Hay cualquier cosa que se puede ahora hacer para conseguir librada de Roberto Mugabe?
La ceremonia horrorosa del recoronation del Mugabe de los días que seguían consideró la primera prueba de la resolución internacional. Los líderes de Gordon Brown de Gran Bretaña al nuevo primer ministro Raila Odinga de Kenia invadieron la violencia estado-patrocinada que Morgan forzado Tsvangirai para tomar el refugio en la embajada holandesa y a retirarse de la raza, saliendo Mugabe del candidato único. “Qué está sucediendo en Zimbabwe es una vergüenza y una vergu|enza a África a los ojos de la comunidad internacional y debe denunci,” Odinga dicho, en quizás las palabras más fuertes de la condenación pronunciadas siempre contra Mugabe por un líder del africano del compañero. [*]
presidente anterior Nelson Mandela del africano del sur se rompió con Thabo el silencio largo y vergonzoso de Mbeki en la edición para condenar, durante un aspecto público importante en falta de Londres, Zimbabwe “de la dirección.” George W. Bush apretó una interdicción del recorrido que apunta ya a 250 personas y compañías asociadas al régimen ilegítimo de Mugabe, y prohíbe a americanos hacer negocio con ellos. Canadá pidió nuevas restricciones del recorrido en los funcionarios mayores de Zimbabwean y sus familias y barró el avión Zimbabwean-registrado de espacio de aire canadiense. Además, los E.E.U.U. y la Gran Bretaña presionaron a consejo de seguridad de la O.N.U congelar los activos de Mugabe junto con los de once funcionarios mayores de Mugabe, prohibirlos de viajar fuera del país, e imponer un embargo internacional de los brazos. Pero la resolución de los E.E.U.U. que llamaba para las sanciones era vetoed por Rusia y China el 12 de julio.
Es duro imaginarse, sin embargo, que ninguno de estos iniciativas diferenciarían mucho. Las sanciones apuntadas han estado en efecto contra la cuadrilla de Mugabe para casi década-cuando el dictador lanzó su gancho agarrador violento de la tierra contra granjas blanco-poseídas y envió la economía en libre caer-y, en el mejor de los casos, han probado una inconveniencia de menor importancia. (La mayoría de las interdicciones existentes del recorrido no incluyen las familias del círculo interno de Mugabe; consecuentemente, algunos de los supresores más despiadados de la democracia envían a sus hijos y las hijas a las escuelas de la élite en los Estados Unidos y la Europa.) mientras que es verdad que una seguridad Consejo-pidió la helada del activo e interdicción del recorrido los hubiera lastimado más, el veto dual reciente demostraron eso que conseguía la O.N.U para hablar en una voz contra las dictaduras, no importa cómo son atroces, han sido casi siempre casi imposibles.
Como en el caso de Myanmar, China tenía una parte dominante como protector de Zimbabwe contra el esfuerzo de los E.E.U.U. de pasar un consejo de seguridad la resolución que castigaba la dictadura. Rusia condujo el veto de sanciones, demandando que el thuggery de la elección de Mugabe era una cuestión interna más allá del alcance de los Naciones Unidas. Pero China, el inversionista más grande de Zimbabwe, con las estacas enormes en sus minas y repartos lucrativos para proporcionar las armas y la munición a sus militares, plomo de Rusia feliz seguida. Mientras tanto, Suráfrica debajo de presidente Mbeki ha proveído del régimen de Mugabe la cubierta diplomática, así como el combustible, energía, y el banco internacional explica su interno círculo-y ese las demostraciones ningunas muestras de cambiar ahora.
--------------------------------------------------------------------------------
La dificultad de conseguir el mundo actuar junta llegó a estar particularmente clara en la cumbre africana de la unión en el EL-Jeque de Sharm el 30 de junio, el día después de Mugabe jurar-en ceremonia. El arzobispo Anglican Desmond Tutu de Suráfrica y otras figuras del mundo habían invitado a líderes africanos a rechazar reconocer Mugabe cuando él demostró para arriba en la reunión. Pero no había tal renegación, sólo una llamada colectiva tibia para el “diálogo” entre Tsvangirai y Mugabe y para la formación de una unidad nacional gobierno-como si ambos hombres tenían una demanda legítima a la victoria. No haciendo caso de los asesinatos, de los golpeos, y de las dislocaciones sistemáticos de millares de partidarios del movimiento de Tsvangirai para el cambio democrático, una declaración del observador del AU dijo solamente que “el voto faltó los estándares de la unión africana de elecciones democráticas. ”
Una vez más el principal protector de Mugabe, presidente Mbeki del africano del sur, ocultó su ayuda para el dictador detrás de otra llamada para las soluciones africanas, rechazando una posición europea de la unión que aceptaría solamente un gobierno de Zimbabwean conducido por Tsvangirai. “El resultado que sale que el proceso del diálogo debe ser un resultado que es convenido por el Zimbabweans,” Mbeki dijo en la radio, no haciendo caso del hecho de que una mayoría de Zimbabweans había votado ya para quitar Mugabe-only que brutalized por un régimen que no tenía ninguna intención de dar encima de energía.
No todos ve la conferencia del AU como desarrollo triste. La buena voluntad de varios líderes africanos en el EL-Jeque de Sharm y a otra parte en el continente de condenar Mugabe marcó una rotura aguda a partir del pasado, insiste David Coltart, líder de oposición de Zimbabwean y uno de dos miembros del parlamento blancos. “Incluso hace diez años qué Mugabe ha hecho sea un no-acontecimiento,” Coltart dicho. “Ahora un número significativo y de aumento de líderes africanos se desconcierta, incluso enojado, sobre su comportamiento.” Tal disminución en su ayuda es poco probable afectar Mugabe o su círculo interno inmediatamente (incluso la crítica de Mandela fue cepillada de la semana pasada como siendo manipulado por el oeste). Pero podría, Coltart discutido, eventual para tener un efecto significativo. “Mugabe ha podido guardar sus partidarios el ir debido a su creencia que África está en su lado y prevalecerán en última instancia,” él me dijo. “El momento realizan que ése es el caso Mugabe [o su cabal] se debilitará no más dramáticamente. ¿”
Pero qué esperanza hay para el cambio serio en un futúro próximo? Las ocasiones de compartir del Kenia-estilo de la energía por la pandilla predominante y el movimiento de Mugabe para el cambio democrático se parecen delgadas. Mugabe y el Comando- común de las operaciones que los intransigentes militares que rodea él-ven poca razón de negociar, creyendo, probablemente correctamente, que hay poco el mundo pueden hacer para pararlo. Hay algunos dissenters dentro de los grados superiores del partido predominante: Vice presidente Joyce Mujuru, por ejemplo, un combatiente anterior de la independencia sabido por el nom de guerre Comrade Spillblood, dudas según se informa expresadas en reuniones del gabinete sobre la campaña de la violencia, al igual que algunos generales y coroneles de la bajo-graduación. Fiable, los intransigentes ganados hacia fuera.
El arzobispo Desmond Tutu la semana pasada levantó la posibilidad de intervención militar para quitar el puesto a Mugabe, llamando para un despliegue de las fuerzas de paz de la O.N.U o de las fuerzas del AU. Pero barrando una catástrofe de Rwanda o del Darfur-estilo en la tierra, eso no sucederá claramente. Con la inflación funcionando en mil por ciento por día, y hambre total y violencia estado-patrocinada que ocurrían a través del país, Zimbabwe podría en un cierto punto implode, y las naciones de gran alcance del mundo tendrán que reconsiderar qué puede ser hecha. Pero la voluntad de Zimbabwe se descolora probablemente de los títulos mientras que la atención del mundo cambia de puesto a la crisis siguiente. Las atrocidades de los dos meses pasados serán transformadas en el terror reservado que los ciudadanos de Mugabe han venido esperar de su gobierno.
- 17 de julio de 2008
Scandalo in Africa
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
Lo scandalo in Africa
da Joshua Hammer
con il suo grippaggio ruthless di alimentazione nell'elezione dello scolo del 27 giugno nello Zimbabwe, seguente una campagna bene-organizzata per intimidire ed assassinare i membri dell'opposizione, Robert Mugabe ha unito la giunta militare del Myanmar alla parte superiore della lista dei dictators disprezzati del mondo. Sia i General di birmano che il cerchio interno del Mugabe si sono arricchiti mentre riducono la loro gente all'inedia vicina. Hanno imprigionato, sostenitori torturati e ed uccisi della democrazia e liberato da gli anni di condanna internazionale. Inoltre, diverso del regime secretivo del Myanmar, Mugabe e il cabal che lo sostengono hanno sembrato godere flaunting il loro contempt per la democrazia ed il loro facile abbracciano della violenza.
Quel cabal è condotto dalla duro-linea membri dello Zimbabwean militare e una manciata dei funzionari dell'armadietto che hanno servito accanto a Mugabe nella guerra di indipendenza degli anni 70. Includono il comandante in capo delle forze munite dello Zimbabwe, General Constantine Chiwenga ed Emerson Mnangagwa, un erede apparente a Mugabe che, come ministro di sicurezza nazionale in 1983, presunto ha sorvegliato il massacre dei migliaia degli avversari politici in Matabeleland. “È un uomo con la capacità di essere più vizioso di Mugabe,„ io si è detto a da University di analista politico John Makumbe dello Zimbabwe.
Mnangagwa era uno dei orchestrators principali della campagna della violenza ed intimidazione contro l'opposizione lanciata in Aprile-saputo in come CIBD, o coercizione, intimidazione, battitura e spostamento. (Secondo i rapporti recenti, sopra i sostenitori di cento opposizioni sono stati uccisi e più di 200.000 spostati.) e Mugabe, dopo la sconfitta inizialmente di concessione nella rassegnazione o nella trattativa riservata e considerante, ha abbracciato rapidamente la posizione degli intransigenti. “Non stiamo andando dare in su il nostro paese a causa di una X pura,„ Mugabe ha dichiarato in mezzo a la sua campagna sanguinante ultimo mese, rifiutante tutto il pretense di un'elezione legittima. “Come può una penna di ballpoint combattere con una pistola? „
--------------------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------------------
Il portavoce del dictator, George Charamba, ha detto alla pressa a che i governi occidentali che hanno criticato l'elezione dello Zimbabwe potrebbero “andare caduta mille volte. Non hanno base, non hanno reclamo sulla politica dello Zimbabwe affatto. “Che il genere di defiance dell'pollice-in--occhio ha intensificato il senso del mondo del impotence ed ha richiamato uno sguardo duro alla domanda: È ci qualche cosa che possa ora essere fatto per eliminare Robert Mugabe?
La cerimonia ghastly di recoronation del Mugabe di giorni che seguono ha visto la prima prova di risoluzione internazionale. I capi da Gordon Brown della Gran Bretagna al nuovo ministro principale Raila Odinga del Kenia hanno assalito la violenza dichiarare-patrocinata che Morgan forzato Tsvangirai per prendere rifugio nell'ambasciata olandese e da ritirarsi dalla corsa, lasciante a Mugabe il solo candidato. “Che cosa sta accadendo nello Zimbabwe è una vergogna e un imbarazzo in Africa secondo la Comunità internazionale e dovrebbe essere denunciata,„ Odinga detto, forse nelle parole più forti di condanna uttered mai contro Mugabe da un capo dell'Africano del collega. [*]
l'ex presidente Nelson Mandela dell'Africano del sud si è rotto con Thabo silenzio lungo e shameful del Mbeki sull'edizione per condannare, durante l'apparenza pubblica importante a guasto di Londra, Zimbabwe “di direzione.„ George W. Bush ha stretto un divieto di corsa che già designa 250 gente ed aziende come bersaglio connesse con il regime illegitimate del Mugabe e pribisce agli Americani di fare loro il commercio con. Il Canada ha ordinato le nuove limitazioni di corsa sui funzionari maggiori di Zimbabwean e sulle loro famiglie ed ha escluso il velivolo Zimbabwean-registrato dallo spazio #reo canadese. In più, gli Stati Uniti e la Gran Bretagna hanno sollecitato il Consiglio di sicurezza di NU a congelare i beni del Mugabe con quelli di undici funzionari maggiori di Mugabe, a vietarli dal viaggiare fuori del paese ed ad imporre un embargo internazionale di armi. Ma la risoluzione degli Stati Uniti che richiede le sanzioni era vetoed dalla Russia e dalla Cina il 12 luglio.
È duro da immaginare, tuttavia, che qualcuno di questi iniziative farebbero molta differenza. Le sanzioni designate sono state in effetti contro il gruppo di Mugabe per quasi decade-quando il dictator ha lanciato la sua gru a benna violenta della terra contro i poderi bianco-posseduti ed ha trasmesso l'economia in libero cad-e, nel migliore dei casi, hanno dimostrato un inconveniente secondario. (La maggior parte dei divieti attuali di corsa non includono le famiglie del cerchio interno del Mugabe; di conseguenza, alcuni dei soppressori più ruthless della democrazia trasmettono i loro figli e le figlie alle scuole dell'elite negli Stati Uniti e l'Europa.) mentre è allineare che una sicurezza Consiglio-ha ordinato il freeze del bene e divieto di corsa li avrebbe danneggiati di più, il veto doppio recente hanno mostrato quella che convince il NU per parlare in una voce contro i dictatorships, non importa come heinous, quasi sempre è stata quasi impossibili.
Come nel caso di Myanmar, la Cina ha avuta una parte chiave come protezione dello Zimbabwe contro lo sforzo degli Stati Uniti passare ad un Consiglio di sicurezza la risoluzione che punisce il dictatorship. La Russia ha condotto il veto delle sanzioni, sostenente che il thuggery di elezione del Mugabe era un aspetto interno oltre la portata delle Nazioni Unite. Ma la Cina, l'investitore più grande nello Zimbabwe, con i pali enormi nelle relativi miniere ed affari lucrativi per fornire le armi e munizioni ai relativi militari, cavo della Russia felicemente seguita. Nel frattempo, la Sudafrica sotto il presidente Mbeki ha fornito il regime del Mugabe la copertura diplomatica, così come combustibile, alimentazione e la banca internazionale rappresenta il suo interno cerchio-e quel esposizioni nessun segni di cambiare ora.
--------------------------------------------------------------------------------
La difficoltà di convincere il mondo a comportarsi insieme è diventato particolarmente chiara alla sommità africana del sindacato nello EL-Sceicco di Sharm il 30 giugno, il giorno dopo Mugabe giur-nella cerimonia. L'arcivescovo Anglican Desmond Tutu della Sudafrica ed altre figure del mondo avevano invitato i capi africani rifiutare di riconoscere Mugabe quando ha rivelato alla riunione. Ma non ci era tale ripudio, solo una richiesta collettiva tiepida per “il dialogo„ fra Tsvangirai e Mugabe e per la formazione di un'unità nazionale governo-come se entrambi gli uomini avessero un reclamo legittimo alla vittoria. Ignorando gli omicidi, le battiture e gli spostamenti sistematici delle migliaia dei sostenitori del movimento del Tsvangirai per cambiamento democratico, una dichiarazione dell'osservatore dell'AU ha detto soltanto che “il voto ha stato a corto di campioni del sindacato africano delle elezioni democratiche. „
Ancora, la protezione principale del Mugabe, il presidente Mbeki dell'Africano del sud, ha nascosto il suo sostegno il dictator dietro un'altra richiesta per le soluzioni africane, rifiutante una posizione di Unione Europea che accetterebbe soltanto un governo di Zimbabwean condotto da Tsvangirai. “Il risultato che esce da che il processo del dialogo deve essere un risultato che è accosentito dallo Zimbabweans,„ Mbeki ha detto sulla radio, ignorante il fatto che una maggioranza di Zimbabweans già aveva votato per rimuovere Mugabe-only da brutalized da un regime che non ha avuto intenzione di dare sull'alimentazione.
Non ognuno osserva il congresso dell'AU come sviluppo brullo. La compiacenza di parecchi capi africani nello EL-Sceicco di Sharm ed altrove sul continente condannare Mugabe ha contrassegnato una rottura tagliente dal passato, insiste David Coltart, un capo di opposizione di Zimbabwean ed uno di due parlamentari bianchi. “Anche dieci anni fa che Mugabe ha fatto sia un non-evento,„ Coltart detto. “Ora un numero significativo ed aumentante di capi africani si confonde, persino arrabbiato, circa il suo comportamento.„ Tale waning nel suo supporto è improbabile da interessare immediatamente Mugabe o il suo cerchio interno (persino la critica del Mandela si è spazzolata fuori di ultima settimana come essendo maneggiando dall'ovest). Ma potrebbe, Coltart discusso, finalmente per avere un effetto significativo. “Mugabe ha potuto mantenere i suoi sostenitori andare a causa della loro credenza che l'Africa è dal loro lato ed infine prevarranno,„ lui mi ha detto. “Il momento si rendono conto che quello è più il caso Mugabe [o il suo cabal] non si indebolirà drammaticamente. „
Ma che speranza è ci per cambiamento serio a breve termine? Le probabilità di una compartecipazione di Kenia-stile dell'alimentazione tramite la cricca di regolamento ed il movimento del Mugabe per cambiamento democratico sembrano sottili. Mugabe e l'Ordine- che unito di funzionamenti gli intransigenti militari che circonda lui-vedono poco motivo negoziare, credendo, probabilmente correttamente, che ci sia piccolo il mondo possono fare per arrestarlo. Ci sono alcuni dissenters all'interno dei gradi superiori del partito di regolamento: Vice presidente Joyce Mujuru, per esempio, un combattente precedente di indipendenza conosciuto dal nom de guerre Comrade Spillblood, dubbi secondo come riferito espressi nelle riunioni dell'armadietto circa la campagna della violenza, come alcuni General e colonnelli di basso-posto. Prevedibile, gli intransigenti vinti fuori.
L'arcivescovo Desmond Tutu ultima settimana ha sollevato la possibilità di intervento militare per unseat Mugabe, richiedente uno schieramento delle guarde della pace di NU o delle forze dell'AU. Ma escludendo una catastrofe di Darfur-stile o della Ruanda sulla terra, quello non accadrà chiaramente. Con inflazione che funzionano a mille per cento al giorno ed inedia totale e violenza dichiarare-patrocinata che accadono attraverso il paese, lo Zimbabwe potrebbe ad un certo punto implode e le nazioni potenti del mondo dovranno riconsiderare che cosa può essere fatto. Ma la volontà dello Zimbabwe probabilmente si sbiad dai titoli mentre l'attenzione del mondo sposta alla crisi seguente. Le atrocità di ultimi due mesi saranno trasformate nel terrore calmo che i cittadini del Mugabe sono venuto attendersi dal loro governo.
- 17 luglio 2008
Skandal in Afrika
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
Skandal in Afrika
durch Joshua Hammer
mit seiner unbarmherzigen Ergreifung der Energie in der 27. Juni Abflußwahl in Zimbabwe, einer gut-organisierten Kampagne folgend, um Mitglieder der Opposition, Robert Mugabe einzuschüchtern und zu ermorden verband Myanmars militärischen Rat an der Oberseite der Liste der verachteten Diktatoren der Welt. Beide birmanischen Generäle und Mugabes innerer Kreis haben sich beim Verringern ihrer Leute auf nahem Verhungern angereichert. Sie haben gefangengesetzt, gequälte und getötete Verfechter der Demokratie, und gezuckt weg von den Jahren der internationalen Verurteilung. Außerdem anders als Myanmars verschwiegenes Regime, haben Mugabe und die cabal, die ihn stützt, geschienen flaunting zu genießen ihre Verachtung für Demokratie und ihr einfaches umfassen von der Gewalttätigkeit.
Dieses cabal wird durch Hartlinie Mitglieder des militärischen Zimbabwean und eine Handvoll von den Schrankbeamten geführt, die neben Mugabe im Unabhängigkeitkrieg der siebziger Jahre dienten. Sie schließen Oberbefehlshaber von Zimbabwes bewaffneten Kräften, General Constantine Chiwenga mit ein, und Emerson Mnangagwa, ein Erbe offensichtlich zu Mugabe, das, als Minister der Staatssicherheit 1983, angeblich das Blutbad von Tausenden der politischen Konkurrenten in Matabeleland beaufsichtigte. „Er ist ein Mann mit der Kapazität, schändlicher zu sein, als Mugabe,“ ich von University Zimbabwe des politischen Analytikers John Makumbe erklärt wurde.
Mnangagwa war einer der Hauptorganisatoren der Kampagne von Gewalttätigkeit und Einschüchterung gegen die Opposition, die ausgestoßen wurde, in April-gewußt als CIBD, oder Zwang, Einschüchterung, Schlagen und Versetzung. (Entsprechend neuen Reports, über den hundert Opposition Verfechtern sind und mehr als 200.000 verlegt. getötet worden) und Mugabe, nach zuerst zugestehender Niederlage in der privaten und betrachtenden Resignation oder in der Vermittlung, umfaßte schnell die Position der Hard-liners. „Wir werden unser Land wegen eines bloßen X oben geben,“ Mugabe, das in der Mitte seiner blutigen Kampagne letzter Monat erklärt wird und weisen kein pretense einer gesetzmaßigen Wahl zurück. „Wie kann eine Ballpointfeder mit einer Gewehr kämpfen? “
--------------------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------------------
Der Wortführer des Diktators, George Charamba, erklärte der Presse, daß westliche Regierungen, die Wahl Zimbabwes kritisierten, „gehen konnten Fall tausendmal. Sie haben keine Grundlage, sie haben keinen Anspruch an Zimbabwe Politik an allen. „Dem Art des Daumen-in-dauge Trotzes die Richtung der Welt der Machtlosigkeit verstärkt und einen harten Blick an der Frage aufgefordert hat: Gibt es alles, das jetzt erfolgt werden kann, um Robert Mugabe loszuwerden?
Des die Tagsah gräßliche Zeremonie recoronation folgend Mugabes den ersten Test des internationalen Beschlusses. Führer von Gordon Brown von Großbritannien Kenias zum neuen Premierminister Raila Odinga griffen die Zustand-geförderte Gewalttätigkeit an, die ZwangsMorgan Tsvangirai, zum von Schutz in der holländischen Botschaft zu nehmen und vom Rennen zurückzutreten, Mugabe den alleinigen Anwärter verlassend. „Was in Zimbabwe ist eine Schande und eine Verlegenheit nach Afrika in den Augen der internationalen Gemeinschaft und sollte gekündigt werden geschieht,“ Odinga möglicherweise gesagt worden, in den stärksten Wörtern der Verurteilung überhaupt gegäußert gegen Mugabe von einem Gefährteafrikanerführer. [*]
brach ehemaliger Südafrikanerpräsident Nelson Mandela mit Thabo Mbekis lange und shameful Ruhe auf der Ausgabe, um, während eines allgemeinen hauptsächlichaussehens in London, Zimbabwes zu verurteilen „Ausfall der Führung.“ George W. Bush zog ein Spielraumverbot, das bereits 250 Leute und Firmen zielt, die mit Mugabes ungesetzlichem Regime verbunden sind, fest und verbietet Amerikaner, Geschäft mit ihnen zu tun. Kanada bestellte neue Spielraumbeschränkungen auf älteren Zimbabwean Beamten und ihren Familien und hielt Zimbabwean-eingetragenes Flugzeug vom kanadischen Luftraum ab. Zusätzlich betätigten die US und Großbritannien den UNO Sicherheit Rat, Werte Mugabes zusammen mit denen von elf älteren Mugabe Beamten einzufrieren, sie vom Reisen außerhalb des Landes zu verbieten, und ein internationales Armembargo aufzuerlegen. Aber die US Auflösung, die Sanktionen verlangt, war vetoed durch Rußland und China am 12. Juli.
Sich vorzustellen ist hart jedoch daß irgendwelche Initiativen viel unterscheiden würden. Gerichtete Sanktionen sind in Kraft gegen die Mugabe Gruppe für fast gewesen, Dekade-wenn der Diktator sein heftiges Landzupacken gegen weiß-besessene Bauernhöfe ausstieß und die Wirtschaft in freies sendete fallen-und bestenfalls sie eine kleine Unannehmlichkeit geprüft haben. (Die meisten vorhandenen Spielraumverbote schließen nicht die Familien von Mugabes innerem Kreis mit ein; infolgedessen senden einige der unbarmherzigsten Entstörer der Demokratie ihre Söhne und Töchter zu den Ausleseschulen in den Vereinigten Staaten und im Europa.) während es zutreffend ist, daß eine Sicherheit Wertfrost Rat-bestellte und Spielraumverbot sie mehr verletzt haben würde, das neue Doppelveto zeigten die, welche die UNO erhält, um in einer Stimme gegen Diktaturen zu sprechen, egal wie schändlich, ist gewesen fast immer fast unmöglich.
Wie im Falle Myanmar, hatte China ein Schlüsselteil als Schutz Zimbabwes gegen die US Bemühung, einen Sicherheit Rat die Auflösung zu führen, welche die Diktatur bestraft. Rußland führte das Veto von Sanktionen und behauptete, daß Thuggery Wahl Mugabes eine interne Angelegenheit über dem Bereich der Nationen hinaus war. Aber China, der größte Investor in Zimbabwe, mit sehr großen Stangen in seinen Gruben und in lukrativen Abkommen, zum der Waffen und der Munition zu seinem Militär bereitzustellen, Leitung glücklich gefolgten Rußlands. Unterdessen hat Südafrika unter Präsidenten Mbeki Regime Mugabes mit diplomatischer Abdeckung, sowie Kraftstoff, Energie versehen, und internationale Bank erklärt sein inneres Kreis-und dieses Erscheinen keine Zeichen von jetzt ändern.
--------------------------------------------------------------------------------
Die Schwierigkeit des Erhaltens der Welt, zusammen zu fungieren wurde am afrikanischen Anschluß-Gipfel im Sharm ELScheich am 30. Juni, der Tag nach Mugabes schwören-in der Zeremonie besonders frei. Südafrikas anglikanischer Erzbischof Desmond Tutu und andere Weltabbildungen hatten um afrikanische Führer ersucht abzulehnen, Mugabe zu erkennen, als er oben bei der Sitzung darstellte. Aber es gab keine solche Ablehnung, nur ein lauer Kollektivanruf für „Dialog“ zwischen Tsvangirai und Mugabe und für die Anordnung einer nationalen Einheit Regierung-wie, wenn beide Männer einen gesetzmaßigen Anspruch zum Sieg hatten. Die systematischen Morde, das Schlagen und die Versetzungen von Tausenden Verfechtern Bewegung Tsvangirais für demokratische änderung ignorierend, sagte eine AU-Beobachteraussage, nur daß „die Stimme von den afrikanischen Standards des Anschlußes der demokratischen Wahlen unterschritt. “
Wieder, Mugabes versteckte Hauptschutz, Südafrikaner-Präsident Mbeki, seine Unterstützung für den Diktator hinter einem anderen Anruf für afrikanische Lösungen und wies eine europäische Anschlußposition zurück, der er nur eine Zimbabwean Regierung annehmen würde, die von Tsvangirai geführt wurde. „Das Resultat, das herauskommt, daß Prozeß des Dialogs ein Resultat sein muß, das durch das Zimbabweans vereinbart wird,“, sagte Mbeki auf dem Radio und ignorierte die Tatsache, daß eine durch ein Regime brutal behandelt zu werden Majorität bereits hatte gewählt von Zimbabweans, um Mugabe-only zu entfernen, das keine Absicht des Gebens herauf Energie hatte.
Nicht jeder sieht die AU-Konferenz als kahle Entwicklung an. Die Bereitwilligkeit einiger afrikanischer Führer im Sharm ELScheich und auf dem Kontinent, Mugabe anderwohin zu verurteilen kennzeichnete einen scharfen Bruch von der Vergangenheit, beharrt David Coltart, ein Zimbabwean Oppositionsführer und eins von zwei weißen Parlamentsmitgliedern. „Sogar 10 Jahren welches Mugabe getan hat, seien Sie ein Nichtfall,“ vor gesagtes Coltart. „Jetzt werden eine bedeutende und zunehmende Anzahl von afrikanischen Führern in Verlegenheit gebracht, sogar verärgert, über sein Verhalten.“ Solches Abnehmen in seiner Unterstützung ist unwahrscheinlich, Mugabe oder seinen inneren Kreis sofort zu beeinflussen (sogar wurde Kritik Mandelas weg von der letzten Woche gebürstet, wie, manipulierend durch den Westen). Aber es könnte, argumentiertes Coltart, einen bedeutenden Effekt schließlich zu haben. „Mugabe ist in der Lage gewesen, seine Verfechter zu halten, wegen ihres Glaubens zu gehen, daß Afrika auf ihrer Seite ist und sie schließlich vorherschen,“ er erklärte mir. „Der Moment stellen sie fest, daß der nicht mehr der Fall Mugabe [oder sein cabal] schwächt drastisch ist. “
Aber welche Hoffnung gibt es für ernste änderung kurzfristig? Die Wahrscheinlichkeiten eines Kenia-Art Teilens der Energie durch Mugabes regierende Clique und die Bewegung für demokratische änderung scheinen dünn. Mugabe und der gemeinsame Betriebe Befehl-d, die glauben militärische Hard-liners, der umgeben, wenig Grund ihm-sehen zu vermitteln und vermutlich richtig, daß es wenig die Welt gibt, können tun, um ihn zu stoppen. Es gibt einige dissenters innerhalb der oberen Staffelungen der regierenden Partei: Vizepräsident Joyce Mujuru z.B. ein ehemaliger Unabhängigkeitkämpfer bekannt durch das nom de Guerre Comrade Spillblood, angeblich ausgedrückte Befürchtungen in den Schranksitzungen über die Kampagne der Gewalttätigkeit, wie einige Niedrigklassifizierung Generäle und Oberst. Vorhersagbar die Hard-liners heraus gewonnen.
Erzbischof Desmond Tutu letzte Woche warf die Möglichkeit der militärischen Intervention auf, um Mugabe vom Sitz zu werfen und verlangte eine Entwicklung der UNO Friedenstruppen oder DER AU-Kräfte. Aber, eine Ruanda oder Darfur-Art Katastrophe aus den Grund abhalten, geschieht das offenbar nicht. Wenn die Inflation pro Tag bei tausend läuft Prozent und Massenverhungern und Zustand-geförderte die Gewalttätigkeit, die über dem Land auftritt, könnte Zimbabwe an etwas Punkt implodieren, und die leistungsfähigen Nationen der Welt müssen nachprüfen, was getan werden kann. Aber Zimbabwe Wille verblassen vermutlich von den Schlagzeilen, während Weltaufmerksamkeit auf die folgende Krise sich verschiebt. Die Grausamkeiten der letzten zwei Monate werden in den ruhigen Terror umgewandelt, den Bürger Mugabes gekommen sind, von ihrer Regierung zu erwarten.
- 17. Juli 2008
Scandal em África
Automatically translated into Portuguese thanks to WorldLingo
O Scandal em África
por Joshua Martelo
com sua apreensão ruthless do poder na eleição do runoff junho de 27 em Zimbabwe, seguindo uma campanha bem-organizada para intimidate e assassinar membros da oposição, Robert Mugabe juntou a junta militar de Myanmar no alto da lista dos ditadores despised do mundo. Ambos os generais Burmese e círculo interno de Mugabe enriqueceram-se ao reduzir seus povos ao starvation próximo. Jailed, supporters torturados, e matados da democracia, e shrugged fora dos anos do condemnation internacional. Além disso, ao contrário do regime secretive de Myanmar, Mugabe e o cabal que o suportam pareceram apreciar flaunting seu contempt para a democracia e o seu fácil embrace da violência.
Esse cabal é conduzido pela duro-linha membros do Zimbabwean militar e um punhado dos oficiais do armário que serviram ao lado de Mugabe na guerra da independência dos 1970s. Incluem o comandante no chefe de forças armadas de Zimbabwe, general Constantim Chiwenga, e Emerson Mnangagwa, um heir aparente a Mugabe que, como o ministro da segurança nacional em 1983, oversaw alegada o massacre dos milhares de oponentes políticos em Matabeleland. “É um homem com a capacidade ser mais vicious do que Mugabe,” mim foi dito por Universidade do analista político John Makumbe de Zimbabwe.
Mnangagwa era um dos orchestrators principais da campanha da violência e a intimidação de encontro à oposição lançada no Abril-sabido como CIBD, ou coerção, intimidação, batida, e deslocamento. (De acordo com relatórios recentes, sobre os supporters de cem oposições foram matados e mais de 200.000 deslocados.) e Mugabe, após a derrota inicialmente conceding na renúncia ou na negociação confidencial e considerando, embraced rapidamente a posição dos hard-liners. “Nós não estamos indo dar acima nosso país por causa de um mero X,” Mugabe declarado no meio de sua campanha sangrenta último mês, rejeitando nenhum pretense de uma eleição legitimate. “Como pode uma pena de ballpoint lutar com um injetor? ”
--------------------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------------------
O spokesman do ditador, George Charamba, disse à imprensa que os governos ocidentais que criticaram a eleição de Zimbabwe poderiam “ir cair mil vezes. Não têm nenhuma base, eles não têm nenhuma reivindicação na política de Zimbabwe em tudo. “Que o tipo do defiance do polegar-em--olho intensified o sentido do mundo do impotence e alertou um olhar duro na pergunta: Há qualquer coisa que pode ser feito agora para começar livrado de Robert Mugabe?
O ceremony ghastly do recoronation do Mugabe dos dias que seguem viu o primeiro teste do resolve internacional. Os líderes de Gordon Brown de Grâ Bretanha ao ministro principal novo Raila Odinga de Kenya assailed a violência estado-patrocinada que Morgan forçado Tsvangirai para fazer exame do refúgio no embassy holandês e a se retirar da raça, saindo Mugabe do único candidato. “O que está acontecendo em Zimbabwe é um shame e um embarrassment a África nos olhos da comunidade internacional e deve denounced,” Odinga dito, talvez nas palavras as mais fortes do condemnation expressadas sempre de encontro a Mugabe por um líder do africano do companheiro. [*]
o presidente anterior Nelson Mandela do africano sul quebrou com Thabo silêncio longo e shameful de Mbeki na edição para condemn, durante uma aparência pública principal falha de Londres, Zimbabwe “da liderança.” George W. Bush apertou uma proibição do curso que alvejasse já 250 povos e companhias associados com o regime illegitimate de Mugabe, e proíbe americanos fazer o negócio com eles. Canadá requisitou limitações novas do curso em oficiais sênior de Zimbabwean e em suas famílias e barrou o avião Zimbabwean-registado do espaço de ar canadense. Além, os E.U. e a Grâ Bretanha pressionaram o conselho de segurança dos UN congelar recursos de Mugabe junto com aqueles de onze oficiais sênior de Mugabe, proibi-los de viajar fora do país, e impo um embargo internacional dos braços. Mas a definição dos E.U. que chama-se para sanctions era vetoed por Rússia e por China julho em 12.
É duro imaginar, entretanto, que qualqueras um iniciativas fariam muita diferença. Os sanctions alvejados estiveram de fato de encontro ao grupo de Mugabe para quase década-quando o ditador lançou sua garra violenta da terra de encontro às fazendas branco-possuídas e emitiu a economia em livre ca-e, no melhor dos casos, provaram uma inconveniência menor. (A maioria de proibições existentes do curso não incluem as famílias do círculo interno de Mugabe; em conseqüência, alguns dos supressores os mais ruthless da democracia emitem seus filhos e as filhas às escolas do elite nos Estados Unidos e na Europa.) quando for verdadeiro que uma segurança Conselho-requisitou o freeze do recurso e proibição do curso os feriria mais, o veto duplo recente mostraram aquela que começa os UN falar em uma voz de encontro aos dictatorships, não importa como heinous, foram quase sempre quase impossíveis.
Como no exemplo de Myanmar, China teve uma parte chave como o protetor de Zimbabwe de encontro ao esforço dos E.U. passar a um conselho de segurança a definição que pune o dictatorship. Rússia conduziu ao veto dos sanctions, reivindicando que o thuggery da eleição de Mugabe era uma matéria interna além do espaço das nações unidas. Mas China, investor o mais grande em Zimbabwe, com as estacas enormes em seus minas e negócios lucrative para fornecer armas e munição a suas forças armadas, ligação de Rússia feliz seguida. Entrementes, África do Sul sob o presidente Mbeki forneceu o regime de Mugabe com a tampa diplomatic, as well as o combustível, poder, e o banco internacional esclarece seu interno círculo-e esse mostras nenhuns sinais da mudança agora.
--------------------------------------------------------------------------------
A dificuldade de começar o mundo agir junto tornou-se particularmente desobstruída no Summit africano da união no EL-Sheik de Sharm junho em 30, o dia após Mugabe jur-no ceremony. O Archbishop Anglican Desmond Tutu de África do Sul e outras figuras do mundo tinham convidado líderes africanos recusar reconhecer Mugabe quando mostrou acima na reunião. Mas não havia nenhum tal repudiation, only uma chamada coletiva tépida para o “diálogo” entre Tsvangirai e Mugabe e para a formação de uma unidade nacional governo-como se ambos os homens tivessem uma reivindicação legitimate à vitória. Ignorando os assassinatos, as batidas, e os deslocamentos sistemáticos dos milhares dos supporters do movimento de Tsvangirai para a mudança democrática, uma indicação do observador do AU disse somente que “o voto caiu brevemente dos padrões da união africana de eleições democráticas. ”
Outra vez, o protetor principal de Mugabe, presidente Mbeki do africano sul, escondeu sua sustentação para o ditador atrás de uma outra chamada para soluções africanas, rejeitando uma posição européia da união que aceitasse somente um governo de Zimbabwean conduzido por Tsvangirai. “O resultado que sai que o processo do diálogo deve ser um resultado que seja concordado pelo Zimbabweans,” Mbeki disse no rádio, ignorando o fato que uma maioria de Zimbabweans tinha votado já para remover Mugabe-only a brutalized por um regime que não tivesse nenhuma intenção de dar acima do poder.
Não todos vê a conferência do AU como um desenvolvimento bleak. O voluntariedade de diversos líderes africanos no EL-Sheikh de Sharm e no continente condemn em outra parte Mugabe marcou uma ruptura afiada do passado, insiste David Coltart, um líder de oposição de Zimbabwean e um de dois membros de Parliament brancos. “Mesmo dez anos há que Mugabe fêz seja um non-evento,” Coltart dito. “Agora um número significativo e crescente de líderes africanos embarrassed, mesmo irritado, sobre seu comportamento.” Tal waning em sua sustentação é improvável afetar imediatamente Mugabe ou seu círculo interno (mesmo o criticism de Mandela foi escovado fora da última semana como sendo manipulado pelo oeste). Mas poderia, Coltart discutido, eventualmente para ter um efeito significativo. “Mugabe pôde manter seus supporters ir por causa de sua opinião que África está em seu lado e prevalecerão finalmente,” ele disse-me. “O momento realizam que aquele é já não o caso Mugabe [ou seu cabal] se enfraquecerá dramàtica. ”
Mas que esperança há para a mudança séria no a curto prazo? As possibilidades de compartilhar do Kenya-estilo do poder pelo clique governando e pelo movimento de Mugabe para a mudança democrática parecem slim. Mugabe e o Comandoque comum das operações os hard-liners militares que cerca ele-vêem pouca razão negociar, acreditando, provavelmente corretamente, que há pouco o mundo podem fazer para pará-lo. Há alguns dissenters dentro dos echelons superiores do partido governando: Vice-presidente Joyce Mujuru, por exemplo, um lutador anterior da independência sabido pelo nom de guerre Camarada Spillblood, misgivings reportedly expressados em reuniões do armário sobre a campanha da violência, como alguns generais e coronéis do baixo-ranking. Predictably, os hard-liners ganharam para fora.
O Archbishop Desmond Tutu última semana levantou a possibilidade de intervenção militar para destituir Mugabe, chamando-se para uma distribuição de peacekeepers dos UN ou de forças do AU. Mas barrando um catastrophe de Rwanda- ou de Darfur-estilo na terra, isso claramente não acontecerá. Com a inflação que funcionam em mil por cento por o dia, e starvation maciço e violência estado-patrocinada que ocorrem através do país, Zimbabwe poderia em algum ponto implode, e as nações poderosas do mundo terão que reconsider o que pode ser feito. Mas a vontade de Zimbabwe desvanece-se provavelmente dos headlines enquanto a atenção do mundo desloca à crise seguinte. Os atrocities dos últimos dois meses serão transformados no terror quieto que os cidadãos de Mugabe vieram esperar de seu governo.
- Julho 17, 2008
Skandal i Afrika
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
Skandalen i Afrika
av Joshua Bulta
med hans hänsynslösa beslag av driver i det Juni 27 runoffvalet i Zimbabwe, efter enorganiserad aktion att skrämma och mörda medlemmar av oppositionen, Robert Mugabe sammanfogade Myanmars den militära juntaen upptill av lista av världens mest föraktade diktatorer. De båda inre Burmese generalsna och Mugabe'sen cirklar har berikat sig stunder som är förminskande deras folk till near svält. De har fängslat, torterade och dödade supportrar av demokrati, och ryckt på axlarna av år av landskampfördömelsen. Dessutom i motsats till Myanmars förtegna styre, har Mugabe och de cabal, som stöttar honom, verkat för att tycka om flaunting deras förakt för demokrati och deras lätta omfamning av våld.
Det cabal är ledde hård-fodrar by medlemmar av den zimbabwiska militären, och kriger kabinett representanter för en handfull, som tjänade som tillsammans med Mugabe i självständigheten, av 70-tal. De inkluderar commanderen i chefen av Zimbabwe krigsmakt, General Constantine Chiwenga, och Emerson Mnangagwa, en arvinge som är påtaglig till Mugabe som, som minister av nationell säkerhet i 1983, hade uppsikt över allegedly massakern av tusentals politiska motståndarear i Matabeleland. ”Är han en man med kapaciteten att vara mer ondskefull, än Mugabe,” mig berättades av Universitetar av den Zimbabwe politisk analytiker John Makumbe.
Mnangagwa var en av de främsta orchestratorsna av aktionen av våld och hotelser mot oppositionen som lanserades i April-bekant som CIBD, eller tvång, hotelser, stryk och förskjutning. (Enligt nya rapporter, över supportrar för hundra opposition har dödats och mer än förflyttade 200.000.) och Mugabe, når initialt han har medgett nederlag i den privat och betraktande avsägelsen eller förhandling som omfamnas snabbt hardna-liners, placerar. ”Går vi inte att ge upp vårt land på grund av ett bara X,” Mugabe som förklaras i mitt av hans blodiga aktionjumbomånad som kasserar någon förevändning av ett legitimt val. ”Hur kan en kulspetspenna slåss med ett vapen? ”,
--------------------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------------------
Diktator talesman, George Charamba, berättade pressen att västra regeringar, som kritiserade Zimbabwe val kunde ”gå hängningen tusen tider. De har ingen bas, dem har inget att fordra på Zimbabwe politik alls. ”Tum-i--synar har den sort av trots intensifierat världens avkänning av impotens och har meddelat en hård look på ifrågasätta: Finns det något som kan göras nu för att få rid av Robert Mugabe?
Mugabe'sens för dagar den hemska ceremonin för recoronation sågar efter första testar av landskampbeslut. Ledare från Gordon Brown av Storbritannien till Kenya nya premiärminister Raila Odinga anföll detsponsrade våld som tvungna Morgan Tsvangirai som tar fristaden i den holländska ambassaden och som ska återtas från racen som lämnar Mugabe sulakandidaten. ”Vad händer i Zimbabwe är en skam och ett besvär till Afrika i synar av internationellt samfund och bör skarpt kritisera,” uttrycker Odinga som sägs, i kanske det starkast av fördömelsen som yttras någonsin mot Mugabe av en med- afrikansk ledare. [*]
den tidigare sydafrikanska presidenten Nelson Mandela som är pank med Thabo Mbekis långa och skamliga tystnad på utfärda som ska fördömas, under en ha som huvudämne som offentligt är utseendemässig i London, Zimbabwe ”fel av ledarskap.”, George W. Bush drog åt ett resaförbud, som uppsätta som mål redan 250 folk och företag som är tillhörande med Mugabes olagliga styre, och förbjuder amerikaner för att göra affär med dem. Kanada beställde nytt reser begränsningar på höga zimbabwiska representanter, och deras familjer och bommade för Zimbabwean-registreringsflygplan från kanadensare luftar utrymme. I tillägg tryckte på USEN och Storbritannien UN-säkerhetsrådet att frysa Mugabes tillgångar tillsammans med de av elva höga Mugabe representanter, att förbjuda dem från resande utanför landet, och att lägga på en landskamp beväpnar handelsförbud. Men US-upplösningen som kallar för sanktioner, var vetoed vid Ryssland och Kina på Juli 12.
Det är hårt att föreställa, emellertid, att några av dessa skulle insatser gör mycket skillnad. Riktade sanktioner har varit in verkställer mot den Mugabe ligan för nästan, årtionde-när diktatorn lanserade hans våldsamma landhastigt grepp mot vit-ägde lantgårdar och överförde ekonomin in i fritt, nedgång-och, på bäst, de har bevisat att en minderårig besvärar. (Mest existerande reser förbud inte inkluderar de inre familjerna av Mugabes cirklar; som ett resultat överför några av de mest hänsynslösa suppressorsna av demokrati deras sons, och döttrar till elit skolar i Förenta staterna, och Europa.) stunder är reser det riktigt att en säkerhet Råd-beställd tillgångfrysning och det skulle förbudet har men dem mer, den nya dubbelvetoen visade att det som får UNNA för att tala i en uttrycka mot diktaturer, ingen materia hur heinous, har nästan alltid varit nästan omöjligt.
Som i fallet av Myanmar, hade Kina en nyckel- del som Zimbabwe beskyddande mot US-försöket att passera en säkerhetsrådetupplösning som bestraffar diktaturen. Ryssland ledde vetoen av sanktioner som fordrar att Mugabes valthuggeryen var en inre materiadet okända räckvidden av Förenta nationen. Men Kina, den största aktieägare i Zimbabwe, med enorma insatser i dess bryter och inbringande avtal för att ge vapen och ammunitionar till dess militär, lyckligt bly- följda Ryssland. Under tiden har Sydafrika under presidenten Mbeki git Mugabes styre med diplomatiskt täcker, as well as tanka, driva, och landskampbankkonton för hans inre cirkla-och det visar inget tecken av att ändra nu.
--------------------------------------------------------------------------------
Svårigheten av att få världen att agera tillsammans blev bestämt fri på det afrikanska fackliga toppmötet i den Sharm el-Schejken på Juni 30, dagen efter Mugabes svära-i ceremoni. Sydafrika figurerar hade Anglican ärkebiskop Desmond Tutu och annan värld kallat på afrikanska ledare för att vägra för att känna igen Mugabe, då han visade upp på mötet. Men det fanns inte någon sådan förkastande, only en ljum kollektiv appell för ”förar dialog” mellan Tsvangirai och Mugabe och för bildandet av en medborgareenhet regering-som, om båda manar hade ett legitimt att fordra till segern. Ignorera de systematiska morden, strykarna och förskjutningarna av tusentals supportrar av Tsvangirais rörelse för demokratisk ändring, sade ett AUobservatörmeddelande att endast ”röstaavverkningkort stavelse av afrikanska union normal av demokratiska val. ”
Igen, Mugabes dolde högsta beskyddande, den sydafrikanska presidenten Mbeki, hans service för diktatorn bak en annan appell för afrikanska lösningar som kasserar en Europeiska union placerar att det skulle accepterar endast en zimbabwisk regering ledde vid Tsvangirai. ”Förar dialog resultatet, som kommer ut ur det processaa av, måste vara ett resultat, som instämmas av Zimbabweansen,” Mbeki som sägs på, radiosände och att ignorera faktumet som en majoritet av Zimbabweans hade redan röstat för att ta bort Mugabe-only som ska göras rå av ett styre, som hade ingen avsikt av att ge sig upp som ska drivas.
Inte alla beskådar AUkonferensen som en blek utveckling. Villigheten av flera afrikanska ledare i den Sharm el-Sheikhen och på kontinenten som någon annanstans fördömer Mugabe, markerade ett koravbrott från förflutnan, insisterar David Coltart, en zimbabwisk oppositionledare och en av två vitmedlemmar av parlament. ”Även tio år sedan vilken Mugabe har gjort skulle, är enhändelse,” sagda Coltart. ”Nu numrerar ett viktigt och ett ökande av afrikanska ledare generas, även ilsket, om hans uppförande.”, Sådan försvagas i hans service är osannolikt att påverka Mugabe, eller hans inre cirklar omgående (även Mandelas kritik borstades av den sist veckan som efter att ha behandlats av det västra). Men det kunde, Coltart som argumenterades, slutligen för att ha ett viktigt att verkställa. ”Har Mugabe varit kompetent till uppehället hans supportrar som går på grund av deras tro, att Afrika är på deras sida och de ska segrar ultimately,” honom berättade mig. ”Ögonblicket realiserar de att det är ej längre fallet ska Mugabe [eller hans cabal] försvagar dramatiskt. ”
Men vilket hopp finns det för allvarlig ändring kortsiktigt? Riskerar av Kenya-utforma dela av driver vid Mugabes avgörandegäng, och rörelsen för demokratisk ändring verkar slank. Mugabe och de gemensamma funktionerna Befaller- militära hard-liners som omger honom-ser lite för att resonera för att förhandla och att tro, antagligen korrekt, att det finns lite världen kan göra för att stoppa honom. Det finns några dissenters inom övreechelonsna av styrande parti: Vicepresident Joyce Mujuru, till exempel, en tidigare självständighetkämpe som är bekant vid nomen de guerre Kamrat Spillblood, enligt rapporten uttryckta misgivings i konseljer om aktionen av våld, som några låg-rang generals och överstar. Predictably hardna-liners som ut segras.
Ärkebiskopen Desmond Tutu den sist veckan lyftte möjligheten av militärt ingripande för att unseat Mugabe som kallar för en utplacering av UN-fredsbevarare eller AUstyrkor. Men bomma för en Rwanda- eller Darfur-utforma katastrofen på det slipat, det som ska klart för att inte hända. Med inflationspring på ettusenprocent per dag, och samlas svält och påstå-sponsrat våld som uppstår över landet, kunde Zimbabwe på något peka imploderar, och ska världens kraftiga länder måste att ompröva vad kan göras. Men Zimbabwe som antagligen ska, bleknar från rubrikerna, som världsuppmärksamhet skiftar till den nästa krisen. Grymheterna av de sist två månaderna ska omformas in i den tyst skräcken som Mugabes medborgare har kommit att förvänta från deras regering.
- Juli 17, 2008
Скандал в Африке
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
Скандал в Африке
Иешуа Молотком
при его ruthless взятие власти в избрании стекания 27-ое июня в Зимбабве, следуя за наилучшим образом-организованной кампанией для того чтобы запугать и убить члены противовключения, Роберт Mugabe соединил военную хунту Myanmar вверху перечень dictators мира ненавидеть. Оба бирманских генералитеты и круга Mugabe внутренних обогащали пока уменьшающ их людей к близкому голоданию. Они заключали в тюрьму, попытанные, и убитые сторонницы народовластия, и после того как они shrugged с лет международного condemnation. Сверх того, не похоже на режиму Myanmar secretive, показалось, что наслаждают Mugabe и cabal которые поддерживают его бравировать их презрительностью для народовластия и их легкой обнимают расправы.
То cabal водить членами трудн-линии Zimbabwean воинского и пригорошней должностных лиц шкафа служили наряду с Mugabe в войне независимости 1970s. Они вклюают командира в вождь вооруженных силы страны Зимбабве, генералитет Constantine Chiwenga, и Emerson Mnangagwa, законный наследник к Mugabe которое, как министр национальной безопасности в 1983, allegedly надзирало massacre тысяч политических противниц в Matabeleland. «Он будет человеком с емкостью быть более порочен чем Mugabe,» я было сказано Университетом аналитика Джон Makumbe Зимбабве политического.
Mnangagwa было одним из главным образом orchestrators кампании расправы и застращивания против противовключения запущенного в Апрел-известное как CIBD, или принуждением, застращиванием, подпаливанием, и смещением. (Согласно недавним рапортам, над смещенными сторонницами 100 противовключений убейте и больше чем 200.000.) и Mugabe, после первоначально уступая поражения в приватных и рассматривая безропотности или переговорах, быстро обняло положение hard-liners. «Мы не идем дать вверх нашу страну из-за простого x,» Mugabe объявленное в midst его кровопролитной кампании последний месяц, излучая любое pretense правомерного избрания. «Как может ручка ballpoint воевать с пушкой? »
--------------------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------------------
Оратор dictator, Джордж Charamba, сказал давлению что западные правительства которые рецензировали избрание Зимбабве смогли «пойти hang тысяча времен. Они не имеют никакую основу, они не имеют никакую заявку на политике Зимбабве на всех. «То вроде попирание больш-в--глаза делало чувство интенсивней мира импотентности и пробуждало трудный взгляд на вопросе: Что-нибыдь можно сделать теперь для того чтобы получить rid Роберт Mugabe?
Церемония recoronation Mugabe дней следуя за ghastly увидела первое испытание международного решения. Руководители от коричневого цвета Гордон Великобритании к премьер-министру Raila Odinga Кении новому assailed положени-спонсированный расправа forced Morgan Tsvangirai для того чтобы принять убежище в голландском посольстве и разделить от гонки, покидая Mugabe единственный выбранный. «Случается в Зимбабве будет стыдом и embarrassment к Африке in the eyes of сообществ и должно быть денонсировано,» Odinga сказанное, в возможно сформулированный в решительных выражениях condemnation всегда ых против Mugabe руководителем африканца собрата. [*]
бывший южный африканский президент Нельсон Mandela сломал с Thabo безмолвие Mbeki длиннее и стыдное на вопросе для того чтобы засудить, во время главного публичное выступление в лондоне, отказа Зимбабве «водительства.» George W. Bush. Кустик затянул запрет перемещения уже пристреливает 250 людей и компаний связанных с режимом Mugabe illegitimate, и запрещает американцов сделать дело с ими. Канада приказала новые ограничения в передвижении на старших должностных лицах Zimbabwean и их семьях и заперла Zimbabwean-зарегистрированный самолет от канадского космоса воздуха. In addition, США и Великобритания отжали Совет Безопасности ООН замерзнуть имущества Mugabe вместе с тем из 11 старших должностных лиц Mugabe, запретить они от перемещать вне страны, и навести международное эмбарго на поставки оружия. Но разрешение США вызывая для санкций было vetoed Россией и Китаем 12-ого июля.
Трудно представить, однако, что любые из этих инициативы внесли изменения много. Пристрелнные санкции in effect против шатии Mugabe для близко декад-когда dictator запустил его яростный самосхват земли против бел-имеемых ферм и послал экономию в свободно падать-и, в лучшем, они докажут небольшое неудобство. (Большинств existing запреты перемещения не вклюают семей круга Mugabe внутреннего; в результате, некоторые из ruthless усмирителей народовластия посылают их сынкам и дочи к школам элиты в Соединенных Штатах и Europe.) пока он поистине что обеспеченность Совет-приказала замораживание имущества и запрет перемещение ушибет их больше, недавнее двойное вето показали то получая, что ООН поговорили в одном голосе против диктатур, no matter how heinous, почти всегда близко невозможны.
Как в случае Myanmar, Китай имел ключевую часть как протектор Зимбабве против усилия США пройти Советом безопасности разрешение репрессируя диктатуру. Россия вела вето санкций, требуя что thuggery избрания Mugabe было внутренне дело за объемом Организации Объединенных Наций. Но Китай, самый большой вкладчик в Зимбабве, с огромными кольями в своих шахтах и делах приносящих деьги для того чтобы снабдить оружия и боеприпасы свои воискаа, руководство счастливо последованной за России. Между тем, Южная Африка под президентом Mbeki обеспечивала режим Mugabe с дипломатической крышкой, также, как топливо, сила, и международный банк определяет его внутреннюю круг-и т выставки никакие знаки изменять теперь.
--------------------------------------------------------------------------------
Затруднение получать, что мир подействовало совместно стало определенно ясным на африканском саммите соединения в el-Sheik Sharm 30-ого июня, через день после Mugabe присягать-в церемонии. Архиепископ Desmond Tutu Южной Африки английский и другие рисунки мира call on африканские руководители отказать узнать Mugabe когда он показал вверх на встрече. Но не было такого repudiation, только тепловатый собирательный звонок для «диалога» между Tsvangirai и Mugabe и для образования национального единства правительств-как если оба люд имели правомерную заявку к победе. Игнорирующ систематические убийства, подпаливания, и смещения тысяч сторонниц движения Tsvangirai для демократическия преобразования, заявление наблюдателя AU сказало только что «вотум fall short стандартов африканского соединения демократических избраний. »
Снова, протектор Mugabe главный, южный африканский президент Mbeki, спрятал его поддержку для dictator за другим звоноком для африканских разрешений, излучая европейское положение соединения которому он признавал бы только правительство Zimbabwean водить Tsvangirai. «Результат come out of что процессом диалога должен быть результат соглашен Zimbabweans,» Mbeki сказало на радиоем, игнорируя факт что большинство Zimbabweans уже проголосовало для того чтобы извлечь Mugabe-only, котор будет обращать грубо и жестоко режим который не имел никакое намерие давать вверх по силе.
Не каждое осматривает конференцию AU как bleak развитие. Готовность нескольких африканских руководителей в el-Sheikh Sharm и в другом месте на материке засудить Mugabe маркировала острый пролом от прошлого, настаивает Дэвид Coltart, руководитель противовключения Zimbabwean и один из 2 белых депутатов парламента. «Даже 10 лет тому назад что Mugabe делало был non-случаем,» сказанное Coltart. «Теперь оконфужено значительно и увеличивая количество африканских руководителей, даже сердито, о его поведении.» Такой waning в его поддержке маловероятн для того чтобы повлиять на Mugabe или его внутренний круг немедленно (даже критицизм Mandela был почищен щеткой с последней недели как манипулируемо западом). Но оно смогло, Coltart поспоренные, что, окончательн имело значительно влияние. «Mugabe могло держать его сторонниц пойти из-за их верования что Африка находится на их стороне и они предельно превалируют,» он сказало мне. «Момент они осуществляют что то будет no longer случаем Mugabe [или его cabal] не ослабеет драматически. »
Но что упование будет для серьезного изменения in the short-term? Шансы делить Кени-типа силы правящей кликой Mugabe's и движения для демократическия преобразования кажутся slim. Mugabe и Команда- совместных работ воинские, котор hard-liners окружает ему-видят меньшюю причину обсудить, верящ, вероятно правильно, что маленько мир могут сделать для того чтобы остановить его. Будут некоторые dissenters в пределах верхних эшелонов правящей партии: Вице - президент Джойс Mujuru, например, бывший самолет-истребитель независимости известный nom de guerre Камрадом Spillblood, сообщено выраженные misgivings в встречах шкафа о кампании расправы, как сделали некоторые генералитеты и полковники низк-ранжировки. Прогнозированно, hard-liners выигранные вне.
Архиепископ Desmond Tutu последняя неделя поднял возможность воинской интервенции для того чтобы ссадить с места Mugabe, вызывая для раскрытия peacekeepers ООН или усилий AU. Но запирающ катастрофу Руанды или Darfur-типа на земле, то ясно не случится. При взвинчивание на тысяче процентах в день, и массовое голодание и положени-спонсированный расправа происходя по всей стране, Зимбабве смогла на некоторый этап implode, и нации мира мощные пересмотреть можно сделать. Но воля Зимбабве вероятно увядает от headlines по мере того как внимание мира переносит к следующему кризису. Зверства последних 2 месяцев будут преобразованы в тихий террор граждане Mugabe приходили надеяться от их правительства.
- 17-ое июля 2008
Schandaal in Afrika
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
Het schandaal in Afrika
door Hamer Joshua
met zijn ruthless beslaglegging van macht in 27 Juni reproductieverkiezing in Zimbabwe, na een goed-georganiseerde campagne om leden van de oppositie te intimideren en moord, Robert Mugabe werd lid Myanmar van militaire junta bij de bovenkant van de lijst van de meest verachte dictators van de wereld. Zowel hebben het Birmaanse algemeen als de binnencirkel van Mugabe zich terwijl het verminderen van hun mensen tot dichtbijgelegen verhongering verrijkt. Zij hebben gevangen gezet, gemarteld en verdedigers van democratie gemarteld, en opgehaald van jaren van internationale veroordeling. Voorts in tegenstelling tot Myanmar gesloten regime, hebben Mugabe en cabal die hem steunt geschenen genieten van flaunting hun contempt voor democratie en hun gemakkelijke greep van geweld.
Dat cabal wordt geleid door hard-lijnleden van Zimbabwean militair en een handvol kabinetsambtenaren die naast Mugabe in de onafhankelijkheidsoorlog van de jaren '70 dienden. Zij omvatten de bevelhebber in leider van de strijdkrachten van Zimbabwe, Algemene Constantine Chiwenga, en Emerson Mnangagwa, een erfgenaam duidelijk aan Mugabe die, als minister van nationale veiligheid in 1983, naar verluidt op de slachting van duizenden politieke tegenstanders in Matabeleland toezicht hield. „Hij is een mens met de capaciteit wreedder te zijn dan Mugabe,“ ik door Universiteit van de politieke analist John Makumbe van Zimbabwe werd verteld.
Mnangagwa was één van belangrijkste orchestrators van de campagne van geweld en intimidatie tegen de oppositie die in april-Gekend als CIBD wordt gelanceerd, of Dwang, Intimidatie, Afstraffing, en Verplaatsing. (Volgens recente rapporten, over honderd oppositie zijn de verdedigers gedood en meer dan 200.000 verplaatst.) en Mugabe, na aanvankelijk het toestaan van nederlaag in privé en het nadenken berusting of onderhandeling, omhelste snel de positie van de voorstanders van de harde lijn. „Wij gaan ons land wegens zuiver X opgeven,“ Mugabe die in het midden van zijn bloedige campagne vorige maand wordt verklaard, verwerpend geen pretense van een wettige verkiezing. „Hoe kan een ballpointpen vechten met een kanon? “
De woordvoerder van de dictator, George Charamba, vertelde de pers dat de Westelijke overheden die de verkiezing kritiseerden van Zimbabwe „konden gaan hangen duizend keer. Zij hebben geen basis, hebben zij geen eis op de politiek van Zimbabwe bij allen. „Dat soort duim-in-de-oog uitdagendheid heeft de betekenis van de wereld van impotentie geïntensifi�ërdi en een harde blik bij de vraag veroorzaakt: Zijn er om het even wat die kan worden gedaan nu Robert Mugabe van de hand doen?
De dagen na ghastly recoronationceremonie van Mugabe zagen de eerste test van internationaal besluit. De leiders van Gordon Brown van Groot-Brittannië aan de nieuwe eerste minister Raila Odinga van Kenia bestormden het staat-gesponsorde geweld dat Morgan Tsvangirai dwong om zich in de Nederlandse ambassade een toevluchtsoord te zoeken en van het ras terug te trekken, verlatend Mugabe de enige kandidaat. „Wat in Zimbabwe gebeurt is een schande en een verlegenheid aan Afrika voor de internationale gemeenschap en zou moeten worden aan de kaak gesteld,“ Odinga bovengenoemd, in misschien de sterkste woorden van veroordeling die ooit tegen Mugabe door een mede Afrikaanse leider worden geuit. [*]
Vroegere Zuidafrikaanse voorzitter Nelson Mandela brak met de lange en beschamende stilte van Thabo Mbeki op de kwestie om, tijdens een belangrijke openbare verschijning in Londen, mislukking van Zimbabwe de „van leiding te veroordelen.“ George W. Bush haalde een reisverbod aan dat reeds 250 mensen richt en bedrijven die met illegitimate regime van Mugabe worden geassoci�ërd, en Amerikanen verbiedt om zaken met hen te doen. Canada gaf opdracht tot nieuwe reisbeperkingen op hogere Zimbabwean ambtenaren en hun families en versperde zimbabwean-Geregistreerde vliegtuigen van Canadese luchtruimte. Bovendien drukten de V.S. en Groot-Brittannië de Veiligheidsraad van de V.N. Om de activa van Mugabe samen met die van elf hogere ambtenaren te bevriezen Mugabe, hen te verbieden van het reizen buiten het land, en een internationaal wapensembargo op te leggen. Maar de V.S.- resolutie die sancties verzoekt werd geweigerd door Rusland en China op 12 Juli.
Het is moeilijk te veronderstellen, echter, dat om het even welk van deze initiatieven veel verschil zouden maken. De gerichte sancties zijn in feite tegen de troep Mugabe voor bijna geweest decennium-wanneer de dictator zijn hevige landgreep tegen wit-bezeten landbouwbedrijven lanceerde en de economie in vrij daling-en, in het gunstigste geval, zij heeft bewezen een minder belangrijk ongemak verzond. (De Meeste bestaande reisverboden omvatten niet de families van de binnencirkel van Mugabe; dientengevolge, sturen een aantal van de ruthless ontstoringsapparaten van democratie hun zonen en dochters naar elitescholen in de Verenigde Staten en Europa.) terwijl het waar is dat een Veiligheid tot raad-Opdracht gegeven van de activavorst en reis verbod hen meer zou gekwetst hebben, het recente dubbele veto toonde aan dat ertoe brengend de V.N. om in één stem tegen dictaturen te spreken, geen kwestie hoe heinous, bijna altijd bijna onmogelijk is geweest.
Zoals in het geval van Myanmar, had China een zeer belangrijk deel als beschermer van Zimbabwe tegen de inspanning van de V.S. om een Resolutie die van de Veiligheidsraad over te gaan de dictatuur straft. Rusland leidde het veto van sancties beweren, die dat de verkiezingsthuggery van Mugabe een interne kwestie voorbij het werkingsgebied van de Verenigde Naties was. Maar China, de grootste investeerder in Zimbabwe, met reusachtige staken in zijn mijnen en winstgevende overeenkomsten om wapens en munitie aan zijn militair, gelukkig gevolgd lood van Rusland te verstrekken. Ondertussen, heeft Zuid-Afrika onder President Mbeki het regime van Mugabe van diplomatieke dekking, evenals brandstof, macht, en internationale bankrekeningen voor zijn binnen cirkel-en dat toont geen tekens van nu het veranderen voorzien.
De moeilijkheid om de wereld ertoe te brengen om samen te handelen werd bijzonder duidelijk bij de Afrikaanse Top van de Unie in Gr-sjeik Sharm op 30 Juni, de dag na Mugabe zweren-in ceremonie. Hadden Anglicaanse Aartsbisschop Desmond Tutu van Zuid-Afrika en andere wereldcijfers Afrikaanse leiders uitgenodigd weigeren om Mugabe te erkennen toen hij op de vergadering verscheen. Maar er was geen dergelijke verwerping, slechts een lauwe collectieve vraag voor „dialoog“ tussen Tsvangirai en Mugabe en voor de vorming van een nationale eenheid overheid-zoals als beide mensen een wettige eis aan overwinning hadden. Negerend de systematische moorden, de afstraffingen, en de verplaatsingen van duizenden verdedigers van de Beweging van Tsvangirai voor Democratische Verandering, zei een Au- waarnemersverklaring slechts dat de „stemming van de normen van de Afrikaanse Unie van democratische verkiezingen te kort schoot. “
Opnieuw, verborg de belangrijkste beschermer van Mugabe, Zuid-Afrikaan President Mbeki, zijn steun voor de dictator die achter een andere vraag naar Afrikaanse oplossingen, een standpunt verwerpt dat van de Europese Unie het slechts een Zimbabwean overheid goedkeuren zou die door Tsvangirai wordt geleid. Het „resultaat dat naar voren komt dat het proces van dialoog een resultaat moet zijn dat door Zimbabweans wordt goedgekeurd,“ Mbeki bovengenoemd op de radio, die het feit negeert dat een meerderheid van Zimbabweans reeds had gestemd mugabe-slechts verwijderen om te zijn brutalized door een regime dat geen bedoeling had om macht op te geven.
Niet bekijkt iedereen de conferentie van Au als sombere ontwikkeling. De bereidheid van verscheidene Afrikaanse leiders in Gr-sjeik Sharm en elders op het continent om Mugabe te veroordelen merkte een scherpe onderbreking van het verleden, dringt David Coltart, een Zimbabwean oppositieleider en een één van twee witte leden van het Parlement aan. „Zelfs tien jaar geleden zouden welke Mugabe heeft gedaan een niet-gebeurtenis zijn,“ bovengenoemde Coltart. „Nu is een significant en stijgend aantal Afrikaanse leiders pijnlijk, zelfs boos, over zijn gedrag.“ Dergelijke afnemen in zijn steun kan waarschijnlijk niet Mugabe of zijn binnencirkel onmiddellijk beïnvloeden (zelfs werd de kritiek van Mandela geborsteld van vorige week zoals heeft gemanipuleerd door het Westen). Maar het kon, gedebatteerde Coltart, uiteindelijk een significant effect hebben. „Mugabe heeft zijn verdedigers kunnen houden gaand wegens hun overtuiging dat Afrika aan hun kant is en zij uiteindelijk zullen heersen,“ hij vertelde me. Het „ogenblik realiseren zij dat dat niet meer het geval Mugabe [of zijn cabal] dramatisch zal verzwakken is. “
Maar welke hoop er op korte termijn voor ernstige verandering is? De kansen van Kenia-Stijl het delen van macht door de beslissende kliek van Mugabe en de Beweging voor Democratische Verandering schijnen slank. Mugabe en de Gezamenlijke Verrichtingen de bevel-militaire voorstanders van de harde lijn die omringen hem-zien weinig reden te onderhandelen, gelovend, waarschijnlijk correct, dat er weinig de wereld kan doen hem tegenhouden zijn. Er zijn sommige dissenters binnen de hogere echelons van de beslissende partij: Ondervoorzitter Joyce Mujuru, bijvoorbeeld, een vroegere die onafhankelijkheidsvechter door nom DE guerre Comrade Spillblood wordt gekend, drukte naar verluidt zekerheden in kabinetsvergaderingen over de campagne van geweld uit, zoals het sommige laag-rangschikt algemeen en kolonels. Voorspelbaar, de uit gewonnen voorstanders van de harde lijn.
Aartsbisschop Desmond Tutu hief vorige week de mogelijkheid van militaire interventie aan op ten val bracht Mugabe, verzoekend een plaatsing van de vredeskorpsen van de V.N. of de krachten van Au. Maar versperrend van Rwanda of een darfur-Stijl catastrofe ter plaatse, die duidelijk niet zal gebeuren. Met inflatie die bij duizend percenten per dag, en massaverhongering en staat-gesponsord geweld loopt die over het land voorkomen, kon Zimbabwe op wat punt implode, en de krachtige naties van de wereld zullen moeten opnieuw in overweging nemen wat kan worden gedaan. Maar Zimbabwe zal waarschijnlijk van de krantekoppen als verschuivingen van de wereldaandacht naar de volgende crisis langzaam verdwijnen. De wreedheden van de laatste twee maanden zullen in de stille verschrikking worden omgezet dat de burgers van Mugabe van hun overheid zijn komen verwachten.
- 17 juli, 2008
فضيحة في إفريقيا
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
تلاقى فضيحة في إفريقيا
ب [جوشوا] [همّر]
مع قبضه قاسية قوة في يونيو - حزيران 27 [رونوفّ] إنتخاب في زمبابوي, يتبع [ولّ-ورغنيزد] حملة أن يتهدّد وقتلت أعضاء من المعارضة, روبرت [موغب] [منمر] مجلس انتفاضيّ عسكريّة في الأعلى من القائمة ميلان إلى جانب من العالم أكثر [دسبيز] دكتاتوريات. كلا البورميّ قد أغنىبنفسي جنرالات و [موغب] دائرة داخليّة بينما يقلّل الناسهم إلى جوع قريبة. هم قد سجنوا, يعذّب, ويقتل مؤيدات الديموقراطيّة, ويقشعرّ من سنون من إدانة دوليّة. فضلا عن ذلك, بخلاف [منمر] نظامة كتومة, قد بدا [موغب] وال [كبل] أنّ يسانده أن يستمتع يتباهى إحتقارهم لديموقراطيّة وهم يتيح يعتنق من عنف.
أنّ قدت [كبل] ب [هرد-لين] أعضاء من [زيمببون] عسكريّة وحفنة من خزانة مسؤولات الذي خدم إلى جانب [موغب] في الاستقلال حرب من السبعينات. هم يتضمّنون ال [كمّندر ين شف] من زمبابوي يسلّح قوات, جنرال قسنطينة [شونغ], و [إمرسن] [مننغغوا], وريثة ظاهرة إلى [موغب] الذي, كوزيرة الأمن وطنيّ في 1983, زعما راقب المذبحة الآلاف من مقاومات سياسيّة في [متبللند]. "هو رجل مع القدرة أن يكون أكثر فاسدة من قلت [موغب]," أنا كان ب [أونيفرستي] من زمبابوي محللة سياسيّة جون [مكومب].
[مننغغوا] كان واحدة من ال [أرشسترتورس] رئيسيّة من الحملة العنف وتخويف ضدّ المعارضة يطلق في [أبريل-نوون] ك [سبد], أو ممانعة, تخويف, ضرب, وإزاحة. قتلت (وفقا ل تقارير أخيرة, على مئة معارضة مؤيدات يتلقّى يكون وأكثر من 200,000 يزاح.) و [موغب], بعد في البداية يخوّل هزيمة في خاصّة ويعتبر إستقالة أو مفاوضة, سريعا اعتنق ال [هرد-لينرس] موقعة. "لا يذهب نحن أن يعطي فوق بلدنا بسبب [إكس] مجرّدة," [موغب] يفاد في الغمرة من حملته دام شهر متأخّرة, يرفض أيّ [برتنس] من إنتخاب شرعيّة. "كيف يستطيع [بلّبوينت بن] تنازعت مع مسدّس مدفع? "
--------------------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------------------
الدكتاتورة قال ناطق بلسان, جورج [شرمبا], الصحافة أنّ حكومات غربيّة الذي انتقد زمبابوي إنتخاب استطاع "ذهبت تعليق ألف أوقات. هم يتلقّون ما من أساس, هم يتلقّى ما من إدعاء على زمبابوي سياسة في كلّ. "أنّ نوع من [ثومب-ين-ث-] تحدي قد شدّد العالم إحساس العجز جنسيّ ويحضّ يستعصي نظرة في السؤال: يكون هناك أيّ شيء أنّ يستطيع كنت أتمّت الآن أن يحصل يخلّص من روبرت [موغب]?
الأيام يتبع [موغب] مروّعة [ركرونأيشن] رأى مرسم الإختبار أولى من قرار دوليّة. هاجم زعيمات من [غردون] بني [غرت بريتين] إلى كينيا رئيس وزراء جديدة [ريلا] [أدينغ] ال [ستت-سبونسرد] عنف أنّ [مورغن] قسريّة [تسفنجري] أن يأخذ مأوى في السفارة هولنديّة وانسحبت من الجنس, يترك [موغب] المرشح وحيد. "ماذا يكون يحدث في زمبابوي يكون عار وحيرة إلى إفريقيا [إين ث س وف] الالمجتمع الدولي وسوفت كنت شجبت," [أدينغ] يقال, في ربّما الكلمات قوّيّة إدانة في أيّ وقت يروّج ضدّ [موغب] برفيقة إفريقية زعيمة. [*]
[بروك] رئيس سابقة افريقي جنوبي [نلسن] [مندلا] مع [ثبو] [مبكي] طويلة وحالة سكون مخجلة على الإصدار أن يدين, أثناء مظهر كبريات عامّة في لندن, زمبابوي "إخفاق القيادة." جورج [و.]. بوش توتّر سفر حالة حظر أنّ سابقا يستهدف 250 الناس وشركات يصحب مع [موغب] نظامة شرعيّة, ويمنع أمريكيات أن يتمّ عمل مع هم. كندا أمر جديدة سفر حصور على كبريات [زيمببون] مسؤولات وأسراتهم و [برّ] [زيمببون-رجسترد] طائرة من [أير سبس] كنديّة. [إين دّيأيشن], ال ضغط [أوس] و [غرت بريتين] المنظّمة الأمم المتّحدة أمن مجلس أن يجمّد [موغب] أصول مع أنّ من إحدى عشرة كبريات [موغب] مسؤولات, حظرتهم من يسافر خارج البلد, وفرضت دوليّة [أرمس] حظر. غير أنّ ال [أوس] كان قرار يدعو لعقوبات نقض بروسيا والصين في يوليو-تمّوز 12.
هو يستعصي أن يتخيّل, مهما, أنّ جعل [أني وف ثيس] مبادرات كثير فرق. قد كان يستهدف عقوبات [إين فّكت] ضدّ [موغب] مجموعة ل تقريبا [دكد-وهن] الدكتاتورة أطلق ه عنيفة أرض إختطاف ضدّ [وهيت-ووند] مزارع وأرسل الاقتصاد داخل حرّة [فلّ-ند], [أت بست], هم قد برهنوا تعب ثانويّة. (كثير موجودة سفر لا يتضمّن حالة حظر الأسرات من [موغب] دائرة داخليّة; [أس ا رسولت], يرسل بعض من الكابت قاسية ديموقراطيّة أكثر بناتهم وابنة إلى نخبة مدارس في الولايات المتّحدة الأمريكيّة وأوروبا.) بينما هو يكون يصحّ أنّ أمن [كونسل-وردرد] أصل تجمد وسفر حالة حظر آذىهم أكثر, الحقّ نقض أخيرة ثنائيّة أبدوا أنّ يحصل المنظّمة الأمم المتّحدة أن يتكلّم في واحدة صوة ضدّ دكتاتوريّات, [نو متّر هوو] شنيعة, يتلقّى تقريبا دائما يكون تقريبا مستحيلة.
بما أنّ [إين ث كس وف] [منمر], تلقّى الصين جزء أساسيّة كزمبابوي مدافعة ضدّ ال [أوس] جهد أن يمرّ أمن مجلس قرار يعاقب الدكتاتوريّة. روسيا قاد الحقّ نقض العقوبات, يدّعي أنّ [موغب] إنتخاب كان [ثوغّري] أمر داخليّة إلى ما بعد المجال من الالأمم المتّحدة. غير أنّ الصين, المستثمرة كبيرة في زمبابوي, مع أوتاد ضخمة في ه منجم لغم وصفقات مربحة أن يزوّد أسلحة وذخيرة إلى جيشه, بسعادة يتبع روسيا رصاص. في الوقت نفسه, قد زوّد جنوب افريقيا تحت رئيس [مبكي] [موغب] نظامة مع تغطية ديبلوماسيّة, [أس ولّ س] وقود, قوة, و [إينترنأيشنل بنك] يعلّل ه داخليّة [سركل-ند] أنّ أعراض ما من إشارات من يغيّر الآن.
--------------------------------------------------------------------------------
أصبح الصعوبة من يحصل العالم أن يتصرّف معا بشكل خاصّ واضحة في ال [أفريكن] إتحاد قمة في [شرم] [إل-شيك] في يونيو - حزيران 30, اليوم بعد [موغب] [سورينغ-ين] مرسم. جنوب افريقيا كان رئيس الأساقفة [أنغليكن] ديسمند توتو وأخرى عالم أرقام قد [كلّ ون] زعيمات [أفريكن] أن يرفض أن يميّز [موغب] عندما هو أبدى فوق في الاجتماع. غير أنّ كان هناك ما من هذا إنكار, إلاّ أنّ دعوة فائرة جماعيّة ل "حوار" بين [تسفنجري] و [موغب] ولالتشكيل من وحدة وطنيّة [غفرنمنت-س] إن كلا رجال تلقّوا إدعاء شرعيّة إلى نصرة. يتجاهل النظاميّة جريمة قتل, ضرب, وإزاحة الآلاف المؤيدات من [تسفنجري] حركة لتغير ديموقراطيّة, [أو] ملاحظة قال بيان فقط أنّ "الإقتراع [فلّ شورت] من ال [أفريكن] إتحاد معايير من إنتخابات ديموقراطيّة. "
ثانية, [موغب] أخفى مدافعة رئيسيّة, رئيس افريقي جنوبي [مبكي], دعمه للدكتاتورة خلف آخر دعوة لحلول [أفريكن], يرفض أوروبيّة إتحاد موقعة أنّ هو قبل فقط [زيمببون] حكومة يقاد ب [تسفنجري]. "النتيجة أنّ [كم ووت وف] أنّ عملية الحوار ينبغي كنت نتيجة أنّ يكون وافقت ب [زيمببون]," قال [مبكي] على الراديو, يتجاهل الحقيقة أنّ أغلبية [زيمببون] تلقّى سابقا اقترع أن يزيل [موغب-ونلي] أن يكون عاملت بنظامة أنّ تلقّى ما من نية من يعطي فوق قوة.
لا يشاهد كلّ واحد ال [أو] مؤتمر كتطوير مكشوفة. علم الاستعداد من عدّة زعيمات [أفريكن] في [شرم] [إل-شيكه] وفي مكان آخر على القارّ أن يدين [موغب] كسر حادّة من الماض, يلحّ دايفيد [كلترت], [زيمببون] زعيم المعارضة وواحدة من اثنان [ممبر وف برليمنت] بيضاء. كنت "حتّى عشرة سنون [أغو] ما [موغب] قد أتمّ [نون-فنت]," [كلترت] يقال. "الآن هامّة وأحرجت يزيد رقم من زعيمات [أفريكن], حتّى يضجر, حول تصرفه." هذا يضعف في دعمه بعيد احتمال أن يأثر [موغب] أو دائرته داخليّة فورا (حتّى [مندلا] فرشت نقد كان من أسبوع متأخّرة بما أنّ يتلقّى يكون يعالج بالالغرب). غير أنّ استطاع هو, [كلترت] يجادل, أخيرا يتلقّى تأثير هامّة. "قد كان [موغب] يمكن أن يحافظ مؤيداته يذهب بسبب إعتقادهم أنّ إفريقيا على جانبهم وهم أخيرا سيسودون," هو قالني. "العزم يحقّق هم أنّ أنّ [نو لونجر] الحالة [موغب] [أو ه [كبل]] سيضعف بشكل مثير. "
غير أنّ ما أمل يكون هناك لتغير جدّيّة [إين ث شورت-ترم]? يبدو الفرص من [كن-ستل] يشارك من قوة ب [موغب] يحكم عصبة والحركة لتغير ديموقراطيّة نحيلة. [موغب] والمشتركة عمليات [كمّند-ث] [هرد-لينرس] عسكريّة أنّ يحيط [هيم-س] بعض سبب أن يفاوض, يصدق, على الأرجح بشكل صحيح, أنّ هناك بعض العالم يستطيع أتمّت أن يتوقّفه. هناك بعض منشقات ضمن الدرجات علويّة من ال يحكم حزب: [فيس-برسدنت] جويس [موجورو], مثلا, سابقة استقلال مقاتلة يعرف ب ال [نوم] [د] [غرّ] [كمرد] [سبيلّبلوود], بشكل تقريريّ عبّر عن شكوك في خزانة اجتماعات حول الحملة العنف, بما أنّ أتمّ بعض [لوور-رنكينغ] جنرالات وعقداء. [برديكتبلي], ال [هرد-لينرس] يربح خارجا.
رفع رئيس الأساقفة ديسمند توتو أسبوع متأخّرة الإمكانية من تدخل عسكريّة أن يخلع [موغب], يدعو لانتشار من منظّمة الأمم المتّحدة [بسكيبر] أو [أو] قوات. غير أنّ [برّ] [روند-] أو [درفور-ستل] كارثة على الأرض, لن يحدث أنّ بوضوح. مع تضخم يركض في ألف نسبة مئويّة لكلّ يوم, وجوع شاملة و [ستت-سبونسرد] عنف يقع عبر البلد, زمبابوي استطاع في بعض نقطة انفجرت, والعالم سيضطرّ أمم قوّيّة أعدت ماذا يستطيع كنت أتمّت. غير أنّ زمبابوي يذبل إرادة على الأرجح من العناوين بما أنّ عالم إنتباه يغيّر إلى الأزمة تالية. سيغيّر الشناعة من المتأخّرة اثنان شهور كنت داخل ال يسجو ذعر أنّ [موغب] مواطنات قد أتوا أن يتوقّع من حكومتهم.
- يوليو-تمّوز 17, 2008
|
|
|